lördag 31 december 2011

Tyst avslut på 2011



Nyårsafton! Förr en afton med fest och champange, nu firad så tyst och avsides som det går. B och jag har åkt till lilla byn Palma för att Kajsa ska slippa smällare och raketer. Radion spelar för att överrösta de enstaka knallljud som når in i bilen. Country - det är bra för att täppa till hundöron!
Vi leker med våra datorer, snart ska vi steka fisk och därtill mosa potatis med smör och lingonsylt. Nästan en arbetsfri afton för kökspersonalen. Skönt! B pressar apelsinjuice och jag häver ett halvt glas rött. Ett fyrfaldigt leve för varandra och för året som ligger framför oss!

Jo, nog ska det bli mat på det nya året!

Några dagar har vi varit i San Leone, en kustby i närheten av de enorma templen, som vi ska besöka nästa vecka. Campingen där var stängd. I avsaknad av tvättmaskin, får vi vända på örngotten och använda tröjorna på avigan. Strandpromenaden är fantastisk, bred och lång, fylld med lekplatser, inline-bana och bollplaner. En km-lång soffa, planteringar och caféer förstås. Allt mynnar ut i en enorm småbåtshamn, där vi stod tillsammans med sju andra husbilsekipage. Mitt i natten fick vi flytta oss och söka lä undan stormvindar. Samtliga husbilar var italienska och ägare som vanligt: barnfamiljer! Inte en husbilspensionär har vi sett. Tvärtom mot hemma!
Åh, va vi önskar er alla ett Underbart Gott Gott Nytt År!


                               
                                       En bana för inline-och skateåkare.
                               
                                           Skönt att vila på stensofforna som följer hela strandpromenaden.
    
Amöba eller bläckfisk - bestäm själva!

Vad gjorde stadsarkitekten när mötet beslöt att bygga höghus på sand-och grusåsar??
Titta, vilka fina kakel, säger fotografen och kan inte låta bli att peka.
En sten som pollare i en murad grotta. Så skickliga murare och stenarbetare!
Varje fiskehamn har ett kapell, här modell större.
Nyfikna män när fiskebåtarna lägger till: hur stor är fångsten?
Måste vara denna växt som används till flaskborstar! (Anna, vad är detta?)
Pampig portal av vass, ingång till ett strandcafé.

tisdag 27 december 2011

Saturday night fever!

Vi har en dragning till discon. Eller om det är tvärtom. Vilket som, så har vi åtskilliga gånger råkat parkera bredvid ett disco. När vi sökt nattplats, lagat middag, rastat Kajsa och berett oss på en cyberkväll, har vi inte märkt något av kommande dunkmusik och bilinvasion. Försåtligt tyst och lugnt, det har invaggat oss i förvissningen om att vi valt den perfekta sovplatsen. 
Framåt elva hör vi bilar utanför. Fler och fler. Skratt, musik, höga klackar, målbrottsröster. Vi kikar ut genom persiennen. Va? Plötsligt är 20, 30, 40 bilar parkerade runt oss. Nära, nära. Italienare är ett folk som älskar närhet. Tonårspojkar pussar varandra på båda kinderna och bilar parkeras tätt, tätt. Hemma skulle vi aldrig ställa oss en halv meter från en ensam bil på en stor parkering. Vi skulle artigt välja flera meter, precis som vi aldrig sätter oss bredvid någon på bussen, om det finns en ledig ensamplats.
Alltså tror vi att dom vill oss nånting, när dom kommer så nära. Men - aldrig har någon petat eller knackat eller bultat eller repat på husbilen. Möjligen har dom skrattat åt Kajsa, när hon tjänstgör som monster i framrutan. B är förfärad över hur ungdomarna far fram som vettvillingar, både med bil och scooter, men till deras fördel vill vi framhålla: vi har hittills inte sett en berusad ungdom här! När vi tänker på hur det ser ut på Åmåls torg en fredagkväll, är skillnaden slående!
PS. klockan 06.00 är discot slut!

Nära, nära parkerar man på Sicilien!
    
              Utsikt från frukostbordet!
Åh, därnere vill jag stå med husbilen! Men, hur kommer man dit?



I en vecka, över julen, har vi nu stått i pyttelilla byn Marina di Palma. Granne med en vattenpump, det gör B lugn. Byn har en enda gata som följer stranden, ett café, med ett sortiment som fick oss att gapa. Före jul var de höga diskarna fyllda med läckerheter. Vem skulle köpa allt detta? Jo, caféet måste ha ett gott rykte vida omkring. Den sovande byn väcktes ur sin Törnrosasömn. Bilar, folk med bakelsepaket, hundar och ungar överallt - förvandlingen var total! Jag gör förstås min plikt att hjälpa italienska ekonomin på fötter, genom att fika och välja traktens specialiteter varje dag. Man får ju offra sig!
Några hundra hus ligger och kurar i bukten vid Marina di Palma.
Nästa som hötorgskonst, men detta är verklighet!
Katten har hittat en fredad sovhylla i bergväggen
Pappa filmar bebisen, medan storasyster lockar till skratt.
Havet äter upp människans försök att behärska naturen               

Visst måste man offra sig för Italiens ekonomi?!







                                             
















En speciell symbol för Sicilien är enormt
utsmyckade kärror. De var förr arbetsredskap, dekorerade med historier om användningsområdet: att forsla spannmål, sten eller varor. Nu används de vid festlig tillfällen och finns att beskåda på museer. Häromdagen hade vi turen att få se en kärra på landsvägen. Kusken satt tätt på hästens bakdel, kanske han värmde sig under färden. Det såg så härligt ut när han satt och klappade hästen på ena skinkan när han körde.
Läs "..och därmed pasta!" på www.mintur.se/medlemmar/paretmedhund





fredag 23 december 2011

Snö och hagel!

Vi beslöt oss för att åka sju mil inåt landet, till Piazza Armerina. Där finns en två tusen år gammal villa, som hyste flera badanläggningar. De var dekorerade med olika motiv i mosaik, inte mindre än 3.500 kv.meter! Jag älskar mosaik (har ärvt en nedlagd kakelaffär!) och ville bl.a. absolut se motiven med kvinnor i bikini som spelade handboll. Vägen dit var vacker - böljande kullar, odlingar, grönt och skönt. Staden var gammal, med en pampig kyrka högst upp, ovanligt nog målad i stilrent blått och vitt och inte de vanliga guldsprakande, röda och murriga färgtonerna. Gränderna var trånga, bilarna släng-parkerade, svängarna 180-gradiga och efter att ha försökt att leta oss ut mot Villa Romana, har KAK beslutat att ge B medalj i 7:e storleken, för sitt enastående körsätt i barockstäder! Det berömda dasspapperet var hela tiden emellan vår bil och backspeglarna och andra bilar, husväggar, träd och vägskyltar. Vid ett tillfälle kom ett bodbiträde utrusande och skrek - vi höll på att ta med oss deras julgran, när vi försökte svänga runt ett gathörn!

Underbart vackra odlingslandskap på väg norrut.

Vi kom aldrig ut till badvillan. Tre dagar höll vi ut i Armerina: nollgradigt och blåsigt, det haglade, snöade och regnade i ett! Inte en chans att ta ut cykeln, för att på det sättet försöka hitta detta berömda UNESCO-arv. Vi stod parkerade på ett stort torg. 
Runt oss kom små lastbilar körande och bullade upp frukt och grönsaker i oändliga rader. Vi köpte kassar med apelsiner för 6 kr/kilo, jag köpte kaktusfikon och fick fingertopparna fulla av hullingar när jag skulle skala dom! Vi satt och studerade folklivet, förvånades och förfärades, undrade och pekade. Jordärtsskockor, svartrötter (?) och klementiner bars hem i överfulla kassar, en asiatisk pojke drog runt en vagn med bonzaier, en afrikan gick med en keps och tiggde pengar. Kyrkklockorna ringde, gubbarna hade sina oändliga diskussioner och lösa hundar följde trafikreglerna och överlevde ännu en dag. Jag köpte fänkål. "Finocchio", sa säljaren. "Va, pinocchio", sa jag och säljaren skakade på huvudet och skrattade. 
En kväll small ett stort fyrverkeri femtio meter från bilen, musikkåren spelade och Kajsa var hysterisk. Nej, sa vi, detta väder är ju som i Sverige. Vi drar ner till kusten igen, till solen och värmen. Det är ju ändå julafton snart, vi ska väl inte frysa!

Hela gänget KGB, Kajsa, Gunilla och Bosse önskar alla läsare God Jul och Gott Nytt År!
Läs om "MC-fantom" på http://www.mintur.se/medlemmar/paretmedhund

Dramatiska färger i åskväder.
En lärare hyfsar till en elev och får samtidigt se mig med kameran!
Vi fick inte se villan med all mosaik, men det fanns ju annat...
.
Dagen efter att någon lämnat jordelivet, klistras en annons upp  på någon central plats.  Begravningen sker samma dag.
Kvällshimlen från kyrkbacken.

Ovanlig kyrkointeriör: vitt och ljusblått.
Byggstenarna i kyrkomuren förankras med järnband.

En "villa" som racerföraren Schumacher lär ha köpt! Ligger i byn Portopalo.
Dags att ropa på Bosse: "Lunchen är serverad"!
Här har man grävt bort en massa jord, men sparat pelare där telefonstolparna står!


Vilken fräck julklapp för en cykelfantast!


Bosse och Kajsa önskar God Jul!

lördag 17 december 2011

EU i ödebygd?

När vi åker utefter kusterna på Sicilien, på slingrande, gropiga, avsmalnande vägar, dyker det ofta upp en skylt med Marina eller Porto (hamn). Vår nyfikenhet tar ett jätteskutt och vi säger unisont: -Vi åker ner och tittar! Sagt och gjort, vi svänger ner på ännu smalare och gropigare vägar. Får ibland vända. Vägen har en kraftig, låst bom eller smalnar av så att bara minsta Fiaten tar sig fram. Men, för det mesta, när vi passerat ödegårdar och sumpmarker, ser vi plötsligt havet och därmed.......ja, vi bara stirrar på anläggningen framför oss. Asfalterade parkeringar med turistbussar, flotta konferensanläggningar, påkostade strandpromenader med planteringar värdiga en botanisk trädgård. Och så båtar: lyxiga, vräkiga, topputrustade, mahognyglänsande ligger de där, rad på rad vid bryggor i ädelträ. -EU-pengar, säger vi avundsjukt och slukar härligheten.
Flera enormt stora segelbåtar glider in till kajen. En stor grupp vardagsklädda människor hjälps iland av proffsseglare med sponsortröjor. Vad kostar det att få uppleva havskappsegling i några timmar? Kanske konferensens huvudnummer?! Vi gissar att rikt folk från storstäderna har sina båtar liggande i dessa hamnar, kanske av platsbrist eller att det är billigare. Men vi älskar att flanera här, jag låtsas att vi äger en av lyxbåtarna och bara rastar hunden på kajen, innan vi går ombord och vänder stäven ut mot havet!
Är man inte sjösjuk, så kan man lätt bli på strandpromenaden!
Vet inte vad denna vackra blomma heter.

Vilka fina stenarbeten!

Nya, evighetslånga bryggor i ädelträ.

Mjuka, rundade murar överallt. Sköna sittplatser i solvärmen.


Vi passerade denna borg och undrar: är den antik eller en modern kopia?
Nu har vi kommit till sydöstra spetsen av Sicilien: Marzamemi, en genuin fiskarby, där man förr fångade tonfisk i bukten, (på vilket vis fisket gick till, ska jag inte berätta för er!) Marken i hela gamla stadsdelen är belagd med stora gatstenar, det måste ha varit ett enormt arbete! Vattnet i hamnbassängen är högt och sköljer stenarna blanka. De små hukande stenhusen innehåller nu boutiqer, caféer och restauranger. Vinden blåser snålt idag, korta skurar med tunt regn, gör att ingen flanerar i de pittoreska gränderna. Affärsidkarna står frusna i dörrarna och väntar på kvällen, på stängningstimmen. En ropar åt en stor hund som skäller på Kajsa. Hon travar värdigt vidare. Bryr sig inte.
Ställplats: N 36.74389° E 15.11729°
Läs om "Världens vackraste" på http://www.mintur.se/medlemmar/paretmedhund.

Fönsterluckorna är absolut Chabby Chic! Lätt att göra själv, liksom blomlådorna!
Enorma ytor med vacker gatsten. Runt torgen finns affärer och caféer i de små lerhusen.
Så här ska en riktig "torggran" se ut!

Fiffigt: skuggtak och blomhylla i ett!

onsdag 14 december 2011

Lata dagar




 Vädret är strålande här just nu! Vi tackar varje dag för solen, värmen, havet och stillheten. Fyra dagar i sovande byn Agnone Bagni, gör att varenda nerv bäddas in i bomull. Allt bara flyter - tid, göromål, rörelser. Tankearbetet är lika stillastående, internet fungerar inte här. Enda händelserna i byn är när fiskarna kommer, lägger ut nät eller söker lyckan på natten, med spö i lampsken. På helgen ökar trafiken. Bilar drar en repa på enda gatan längs stranden, några ställer bilen för en kort promenad. Duscharna vid stranden strilar friskt vatten och efter trimning får Kajsa en ovälkommen tvättning. Jag skurar vår trasmattan och sköljer både den och mig i duschen. När solen bränner vid middagstiden, tar jag ett dopp och njuter med kaffekopp en timme i solstolen, innan risken för solsveda blir överhängande.
Våra vänner från Kalmar är här och vi kör en boule-turnering, trots värmen. De är bitna av sporten och gör framsteg som alla entusiaster.
En utmärglad tik, som gömmer valpar nånstans i närheten, kommer flera gånger om dagen och får äta riktig hundmat och slipper för några dagar att leta i soptunnorna. Hennes son (Gustav) i en tidigare kull, får också och han och Kajsa leker fint.
Läs om "Lucia på riktigt" på www.mintur.se/medlemmar/paretmedhund.

Åh, va skönt! 17 gr i vattnet, Etna i bakgrunden och en slösande sol!


Dags att trimma Kajsa, skönt att få bort sandsamlande päls på tassarna.
Jag älskar den lilla lastbilen Piaggio! Särskilt när den har min färg!
En liten terrier (i stickad tröja) som nästan kör husses scooter själv!

Jag tror att det är magnolia som blommar.
Jaha, och hur kör man här då? GPS:en tror att den är en hjälp på traven, men....
Utsvulten valptik som får ett skrovmål.
Skötsel? Nej vi blommar ändå, säger kaktusen!
Fisketur i kvällsskymningen.