Vi testade ett nytt grepp på denna resa till Grekland: att
stå på camping en månad.
Vi valde Mani Beach på södra Peloponnesos, belägen vid en
av Greklands finaste stränder.
Våra kompisar förhandlade fram ett specialpris: 13 euro per
dag, inkl el och wifi.
Tre husbilar stod där sedan länge: engelsmannen David (som
hade sin fru i Australien, ”vi har en jättefin relation”, det tror sjutton det,
när dom aldrig träffades!), schweizaren Heinz, som hade spännande odlingar runt
sin husbil och ett trevligt tyskt par. Vi och våra kompisar fördubblade
beläggningen och gjorde kokerskan Stavroula glad. Hon lagade ibland grekiska
rätter och alla gladdes åt att sätta sig vid dukat bord. Ena gången serverades
moussaka, andra souvlaki, grillspett. När vi frågade om priset, kostade det 6
eller 7 euro, när vi betalade kostade det 1 euro till – det var en brödskiva,
som alltså kostade 9 kronor! Nåväl, jag sa nej till middagen och förklarade för
Stavrula att jag inte äter kött.
-Åh, madam, då ska jag göra en vegetarisk tallrik, utropade
hon.
När hon serverade oss, kom hon till mig med en liten tallrik
med en tomatklyfta och två gurkskivor på! När hon såg min häpna min, frågade
hon om jag ville ha potatis.
-Ja tack, sa jag, för att få något i magen och fick genast
två matskedar stekt potatis!
Jag betalade inte för maten!
Vegetarisk mat på grekiska + bröd à 9 kronor.
Heierdal drev med en vassbåt, men jag tänkte driva på en solstol
och bevisa att strömmarna kommer att föra mig till Karibien!
Guden Zeus på tronen, med sin rasande vakthund Argos!
Vi lämnade campingen och följde Julian och Stina i spåren,
styrde söderut mot en av landets största turistattraktioner, ön som kallas
Grekland Gibraltar, där staden Monemvasia ligger.
Det 350 meter höga berget reste sig ur havet vid en
jordbävning år 350 e. Kr och senare byggdes en bro över till ön och staden
Monemvasia byggdes på två klipphyllor. På den övre bodde överheten och på den nedre tjänstefolk och
hantverkare. På 1400-talet bodde 50.000 människor där. Idag bebos enbart den
nedre delen och har 800 invånare (enligt rykte rika italienare) och där finns
ett stort antal affärer och restauranger. Staden ligger ut mot havet,
strategiskt i dåtidens farled mellan Italien och Svarta havet och var självförsörjande,
tack vare handel och sjöröveri! Det sistnämnda tillämpas till viss del än idag,
då en vanlig pizza kostar drygt 100 kronor!
Kyrkorna är som gräddbakelser!
Här gäller det för hästarna att inte snubbla!
Åh, där dyker Greklands Gibraltar upp!
Ut mot havet, på högra sidan, ligger staden Monemvasia.
Husen smälter i den stora klippan...
...hela staden är byggd i ett sammanhängande stycke...
...charmiga gränder med bostäder och restauranger.
På den branta sluttningen utanför stadsmuren
står en vit häst! Har den spikskor?
I vattnen runt ön simmar enorma havssköldpaddor.
Var fjärde minut sticker de upp huvudena för att andas.
Kul att göra utflykter: vart tar vägen vägen?
Jo, vi hittar en fin strand med rejäl parkering.