Berlusconi?

Vi har sett Berlusconi! Vi tror att det var han som hade stannat sin buss på torget där busschaufförerna tar rast och där vi övernattat. Han har ju avgått (?) och troligen fått jobb som chaufför. Tänk va lätt han fick ett nytt arbete, trots att han misskött sitt förra! Han stod i bussdörren och åt en hamburgare. Tittade åt vårt håll, såg att vi kände igen honom. Vände sig bort när jag tog upp kameran. Gick sin väg när jag bad om en autograf. Hade tänkt sälja den på Blocket och skänkt pengarna till brobygget mellan fastlandet och Sicilien.

Visst är det väl Berlusconi, som nu fått jobb som busschaufför?!!

Italien består av olika delar (landskap?), en del känner vi till, som Toscana och Umbrien. En del är mer

okända, som t ex Le Marche, ett litet område där stövelskaftet börjar och där pyttelandet San Marino, med sina 26.000 invånare, ligger. Från Jerusalum till staden Loreto fördes (enl en sägen) jungfru Marias hus av en hop änglar år 1294. Ett tips till finska familjen Lund, som under flera år flyttat ett jättehus och bloggar om det på www.lundagard.blogspot.com. Det kan gå lättare om man vänder sig uppåt!

Landskapen söder om Le Marche är: Abruzzo, Molise och Puglia. Alla fyllda av pittoreska fiskebyar, vackra odlingslandskap och paradisiska sandstränder. Vi stannade i lilla byn Trani, där en kille på strandpromenaden berättade att de hade vår, "primavera", året runt och att det nu var 20 gr i vattnet!

Åh, dessa charmiga, grovt byggda fiskebåtar!

Fiskegubbarna har alltid ett eget krypin, där de spelar kort, dricker öl och är ur vägen för frun hemma.

Många badade, det var väldigt långgrunt.

Måsarna fördrog att vara torra om fötterna.

Vem vågar ha den nya modefärgen i trädgården?

Strandcaféerna lockade med solstolar och capucchino.

Överallt ser vi väggar med graffitti - inget kladd, utan verkligt konstnärliga arbeten. Det verkar som om man anställt spraymålare att utsmycka tråkiga områden och det förgyller verkligen betongväggarna. Även om en del har ruskiga motiv, som hundarna med taggiga halsband.

Läs andra reseberättelser på www.mintur.se/paretmedhund! 

Ruggigt motiv, men mycket skickligt gjord graffitti.

Vad betyder det när man hittar Hjärt-stenar på stranden?

HAVET!

Yiippiieee! Vi har kommit till det stora blå - till Medelhavet. Förstår inte varför det heter Medel, det är ju jättestort och borde få heta Oändlighetshavet. Det finns ju ingen ände på alla kluckande vågor som smyger runt uddar och in i vikar och sund till ett stort antal länder!

Titta på färgerna, känn sanden och hör vågorna! Nu är vi äntligen vid Medelhavet!

Vi är vid Adriatiska havet och om inte det funnes, kunde vi gått över till Kroatien och Slovenien. Hittade en fin asfaltplan precis vid stranden, ställde husbilen och sprang som småbarn ner till vattnet för att få lukta och lyssna och se. Spana ut över vågorna, känna hur tungt det är att gå i sand och småsten. Det fanns miljoner stenar, platta, lena, slipade. Visst måste man plocka? B tittade strängt på mig, han anade vad 5 månaders stenplockning skulle göra med bilens totalvikt, d v s övervikt. Men - om jag går ner 10 kilo, då kan jag få med 10 kilo sten hem! En genialisk ekvation, min mattelärare Sune skulle varit nöjd med mig.

Glada strandcaféer - och en del är öppna nu!

Vågorna gör spetsmönster

1. 
   

En euforisk händelse till - på samma dag! Vi plockade ut våra cyklar och trampade iväg en sväng. Åh, va kul! B var missnöjd med hur han skött sin cykel, det fanns portugisisk, röd lera kvar på däcken (två år sedan!).  Min tusen-kronorshoj från Biltema var ett riktigt fynd, 21 växlar att leka med. Solen sken, det var hett, Kajsa fick springa med lång lina - denna dagen, ett liv, som farbror Melker sa.

fantastiskt vacker graffitti

 

                             

                                      

OTURSDAG!

Har hört att den 11/11-11 skulle vara nån slags lyckodag. Så blev det inte för oss! Att korsa Österrike blev dyrt, svindyrt! En bil upp till 3,5 ton får betala 75 kr för att korsa landet, vi med 5 ton och 3 axlar (inte våra, vi har två var, utan bilens!) får betala drygt TUSEN kr för en go-box, som piper i vägtullarna, som tecken på att vi har gjort rätt för oss. Vi tröstade oss med att vi slapp slingrande alpvägar och istället bekvämt åkte över lindriga Brenner-passet.

Guldgula sluttningar med vinodlingar

Jag kan inte se mig mätt på de vackra, snöklädda alperna!

Hur fick de upp byggmaterial och hantverkare?




                        
                                                                                            
Efter Verona, beslöt vi att göra en kort sväng till Venedig. Där myntades det nya uttrycket
"5-minutersturisten", en ny idé som kan bli lönsam om man kan tömma turisten på pengar för så kort tid. Vi hittade efter diverse felkörningar bron över till Venedig. Jag såg de berömda kyrktornen. Vi nekades parkering på en stor grusplan vid brofästet. Hamnade i en rondell där vi efter ett varv slussades ut över bron igen. Tillbaka! Utan att ha fått se en enda berömd byggnad! Vända tillbaka? Nej, det orkade vi inte.
Iväg till ett köpcentra, nu skulle vi skaffa surfkort. Jag hade svår bloggabstinens.

Jag har åtminstone åkt bron till Venedig tur och retur!

När vi svängde in på parkeringen, stod en bil i vägen. Visserligen körde B mot enkelriktat - men, vaddå? Ser dom inte att vi är utlänningar? Dom backade inte och B försökte hålla andan och smita förbi. "Det går inte," skrek jag, samtidigt som bilarna klöste varandra i lacken. "Ånej, en Alfa Romeo", sa jag, när en sexig kvinna från en sydlig kontinent klev ur. "En gammal modell, dessutom omlackad," sa Bosse Bildoktor med avundsvärt lugn.

"Det var absolut inte meningen att jag skulle köra mot enkelriktat" försökte Bosse övertyga lokalpolisen om. När B skulle parkera husbilen, i väntan på polis, ställde sig Alfa Romeo-ägaren ivägen - hon trodde att B tänkte smita!

 
PS: Inte nog med detta! Glaslocket till gasolhällen exploderade, när jag vred ratten åt fel håll! DS

VAR SKA VI SOVA?

Nu börjar åter det som är fricampande husbilsåkares dilemma. Var ska vi ställa oss för natten? För att få sova ostört, känna oss trygga eller att inte stå i vägen för någon. Det som på dagen verkade vara en idealisk plats, kan en sen kväll kännas ödslig och otrygg. Reklambelysningen som spred sitt varma ljus över husbilen, släcks plötsligt kl 11 och mörkret blir kompakt. Den lugna gatan blir sena nattimmar en bensinslukande racerbana för rastlösa tonåringar. Eller så kommer sopbilar kl 4 på morgonen och tömmer med buller och bång femtioelva soptunnor, tillverkade av den plåten som låter mest. 

Nåväl, vi resonerar oss fram till en gemensam ställplats och för det mesta blir det bra.

Vi närmar oss nu Österrike, ett land i vars huvudstad jag bodde och arbetade ett år på 60-talet, som ung och oskuldsfull svenska. Svenska flickor jämställdes då med Anita Ekberg, en förebild som jag hade svårt att leva upp till. Men, jag lärde mig tala tyska som en flytande inföding! Här i Bayern, i södra Tyskland, är dialekten precis som i Wien, lite rund, lite skånsk. Hej då heter "pfirti", hej heter "grüüs di". Kul!

När vi kör spelar vi italienska poplåtar, dels frammanar vi känslan från förra året, dels tränar vi på den italienska betoningen av orden. Ack, om vi kunde språket! Lite otryggt att lämna den del av världen, där vi kan göra oss förstådda.

Åh, dessa dalar och dessa berg! Man kan bli religiös för mindre! Bilden är tagen i farten, därav dålig kvalité.

Vi är i läderbyxornas land, Bayern. Med 2-liters ölglas och ompa-ompa. Bosse ville inte ha några lädershorts, trots att de hade erbjudande om en hel kostym för 2000 kr! Men, kunde han inte åtminstone köpt en hatt med rakborste!? Ett blått förkläde av siden skulle passat mig, eller kanske en hel dirndl?

Rolig text bak på en långtradare: Utan mig skulle motorvägen vara härligt tom. Precis som ditt kylskåp!

Barn har fått göra teckningar till kampanjen för bilbälten. Effektfullt!

Ett monument över något i utkanten av Berlin: hundratals stenblock, tätt, tätt över ett stort område.

I Berlin dök det plötsligt upp en gammal väderkvarn, bland höghus och snabbtåg.

Raketer och hurrarop!

 Födelsedagsbarnet med sina bästa presenter. Äntligen Milka mjölkchoklad efter ett halvt års längtan!

Idag firar vi med pannkakstårta: att det igår var vår 1,5-åriga förlovningsdag och att B fyller år idag!

Vi närmar oss Innsbruck, alperna skymtar i fjärran, det är 19 grader varmt och solen lyser nästa hett! Att hitta uppkoppling på resan genom Tyskland har varit omöjligt - nu har vi tjuvkopplat in oss på en pizzeria, där B nu måste sitta och äta i timmar för att jag ska hinna utföra datorjobbet.
B firar sin nya vuxna stil med att inte lita blint på bilförarens Gud: gps:en! Ibland förvånar han mig med att göra tvärtom, när gps-guden med myndig röst beordrar "sväng vänster", säger han lugnt "asch, jag tar höger"! Ooaahh, att släppa kontrollen vid hans ålder - det är grymt häftigt! Vad ska hända härnäst?!

Bosse o kajsa filosoferar på bänk i Berlin. Vi kunde inte träffa min väninna Bea, pga min influensa.



En extra skylt som satt på affärsdörren till en lokal med thaimassage. Undrar hur många gånger de fått köra karlar på dörren?

Det finns många positiva saker med Tyskland: motorvägarna, rastplatserna med toaletter, långtidsmjölken och brödpriserna! En knaprig fullkornslimpa med solrosfrö kosta runt 12 kronor!
För B:s del är Tyskland synonymt med himmelriket: efter ett halvårs avhållsamhet, kan han nu köpa sina älskade Milka chokladkakor. Han stod på Lidl, i det lilafärgade chokladhavet och greppade sina favoriter: 300-grammare! Mmmmmm.....
Igår gjorde vi vår sena favoritmiddag: en matig sallad. B var ofin nog att anmärka på hur jag skurit fetaosten. "Jag brukar skära den i mindre tärningar", sa han och när jag stirrade på denna nya överlägsna matkunskap, sa han: "Dom kallar mig Sallads-Bosse..." Han slog blygt ner ögonen och rodnade klädsamt.


Ja, så kan det gå när man inte håller sig på rätt sida staketet! Tur att Bosse hann få tag i en klippa o hala sig upp!

Ödsligt i Tyskland

Färjan Trelleborg-Sassnitz förde oss ut ur fosterlandet. Vi åkte på budgetbiljett, utanför säsong, under 10 m, det kostade 1100 kr. Kajsa sov gott på fartygets heltäckningsmatta, trots att folk klev över henne. Jag surfade gratis och spelade och tog avsked från Wordfeud. Vad ska jag nu syssla med under långa vinterkvällar?

                                Rastplatserna är ett under av välbyggt och nybyggt och välutrustat.

I norra Tyskland var det grått och dimmigt och hela trakten mot Berlin verkade övergiven och öde. Inga ljus, inga mackar, ingen bebyggelse. B körde i en behaglig lunk, bra för både för dieselförbrukningen och för mina nerver. Dieselpriset här låg lite under det svenska, ibland t.o.m. 1 krona.

Cd-spelaren bjöd oss på Dr Hook: "I don´t wanna be ´loooone tonight...." och jag sjöng med, med min influensahesa röst. "Är vi verkligen på väg" frågade B och jag lugnade honom med ett "ja", fast jag själv inte riktigt kunde ta in det. Han skrattar gott åt när vi stod vid en servicestation i Åmål och jag tyckte han tog för lång tid på sig att fylla vatten. Jag öppnade dörren och skrek: "Skynda dig, vi ska till Italien!"

Närmare Berlin stannade vi på en fin, nybyggd rastplats. Två p-platser närmast butiken hade en ljusskylt: "Kvinnoparkering"! B:s tolkning var att det var extra breda rutor, så att det var lätt att köra in, medan jag trodde att det var för säkerheten; kvinnorna skulle inte behöva parkera längre bakom macken, där det var mörkare. Vad tror ni?

 

Ljusskylt, som på kvällen visade att endast kvinnor fick parkera i dessa två rutor! 

Svårt att komma ur Sverige!

                                      Pias hundar Vasco och Columbus härjar runt i trädgården

                               Den färdiga väggmålningen: ett fejkat fönster med utsikt mot trägården.

                               Nästan alla Fixa-saker är strukna. Med rödpenna för säkerhets skull.

 

Färggrann avskedsmiddag med nyfångade humrar. Mästerfiskaren själv förser sig med största klon.

Färden från Åmål till Trelleborg har tagit sin rundliga tid. Har vi motstånd mot att lämna vårt fosterland? Efter mysig avskedsfrukost med dottern och en underbar fisksoppa hos sonen i Uddevalla, inköp av cykel på Torp, rullade vi mot Göteborg. Den nya dieselvärmaren har krånglat (antingen frysa eller svettas), så Bosse for till JR Larm som installerat. Naturligtvis hittade de inget fel på sitt eget arbete. Adjö till B:s döttrar m fam, där det bl.a. finns en hummerfiskare, som bjöd på kvällens festmiddag. Färd ner mot Lund och brorsdottern, som fyllt 50 och skulle uppvaktas med väggmålning. Två dagar senare fanns ett fejk-fönster i hallen, med ett parti från hennes trädgård.
Göra-listan har nu nästan bara röda streck, vi kan pusta ut! Avslappningen har gjort sig gällande: B hade magsjuka och fästingbett och jag fick en influensa, som däckade mig. Skulle vi stanna i fosterlandet och piggna till eller kasta oss ut i det okända med två nyinköpta paket Panodil i väskan? Vi valde det senare, rädslan för att snön ska kasta sig över oss är för stark.