TVÅ GURKSKIVOR

Vi testade ett nytt grepp på denna resa till Grekland: att stå på camping en månad.

Vi valde Mani Beach på södra Peloponnesos, belägen vid en av Greklands finaste stränder.

Våra kompisar förhandlade fram ett specialpris: 13 euro per dag, inkl el och wifi.

Tre husbilar stod där sedan länge: engelsmannen David (som hade sin fru i Australien, ”vi har en jättefin relation”, det tror sjutton det, när dom aldrig träffades!), schweizaren Heinz, som hade spännande odlingar runt sin husbil och ett trevligt tyskt par. Vi och våra kompisar fördubblade beläggningen och gjorde kokerskan Stavroula glad. Hon lagade ibland grekiska rätter och alla gladdes åt att sätta sig vid dukat bord. Ena gången serverades moussaka, andra souvlaki, grillspett. När vi frågade om priset, kostade det 6 eller 7 euro, när vi betalade kostade det 1 euro till – det var en brödskiva, som alltså kostade 9 kronor! Nåväl, jag sa nej till middagen och förklarade för Stavrula att jag inte äter kött.

-Åh, madam, då ska jag göra en vegetarisk tallrik, utropade hon.

När hon serverade oss, kom hon till mig med en liten tallrik med en tomatklyfta och två gurkskivor på! När hon såg min häpna min, frågade hon om jag ville ha potatis.

-Ja tack, sa jag, för att få något i magen och fick genast två matskedar stekt potatis!

Jag betalade inte för maten!

Vegetarisk mat på grekiska + bröd à 9 kronor.

Heierdal drev med en vassbåt, men jag tänkte driva på en solstol 

och bevisa att strömmarna kommer att föra mig till Karibien!

Guden Zeus på tronen, med sin rasande vakthund Argos!

Vi lämnade campingen och följde Julian och Stina i spåren, styrde söderut mot en av landets största turistattraktioner, ön som kallas Grekland Gibraltar, där staden Monemvasia ligger.

Det 350 meter höga berget reste sig ur havet vid en jordbävning år 350 e. Kr och senare byggdes en bro över till ön och staden Monemvasia byggdes på två klipphyllor. På den övre  bodde överheten och på den nedre tjänstefolk och hantverkare. På 1400-talet bodde 50.000 människor där. Idag bebos enbart den nedre delen och har 800 invånare (enligt rykte rika italienare) och där finns ett stort antal affärer och restauranger. Staden ligger ut mot havet, strategiskt i dåtidens farled mellan Italien och Svarta havet och var självförsörjande, tack vare handel och sjöröveri! Det sistnämnda tillämpas till viss del än idag, då en vanlig pizza kostar drygt 100 kronor!

Kyrkorna är som gräddbakelser!

Här gäller det för hästarna att inte snubbla!

Åh, där dyker Greklands Gibraltar upp!

Ut mot havet, på högra sidan, ligger staden Monemvasia.

Husen smälter i den stora klippan...

...hela staden är byggd i ett sammanhängande stycke...

...charmiga gränder med bostäder och restauranger.

På den branta sluttningen utanför stadsmuren

står en vit häst! Har den spikskor?

I vattnen runt ön simmar enorma havssköldpaddor.

Var fjärde minut sticker de upp huvudena för att andas.

Kul att göra utflykter: vart tar vägen vägen?

Jo, vi hittar en fin strand med rejäl parkering.

GALOPPERANDE GRIS!

När jag nu berättar en historia för er, kommer ni att tro att jag hittat på en skröna.
Men - det som hände igår är helt sant. Jag stod inne i husbilen och hörde ett grymtande.
-Det låter som en gris, men kan ju omöjligt vara en gris, tänkte jag och spanade ut över stranden.
Men, jo, en griskulting kom galopperande förbi vår uteplats!
-En utegris, tänkte jag, eftersom den var både snabb och uthållig.
Hack i häl (hack i klöv?) på grisen kom en pick up i full fart, sanden sprutade om däcken.
Grisen gjorde helt om, bilen likaså. När de rusat/kört förbi oss fyra gånger, gick B ut på stranden för att närmare beskåda utvecklingen. Bilföraren hoppade ut och försökte fånga in grisen med händerna. Misslyckades. En lång stund senare hörde vi ett skott.
Vi förstod direkt: nu är det springande fläsket snart stekt!

Här, från vår lilla uteplats, har vi full koll på vad som händer på stranden.

Bakom oss har vi snöklädda berg.....

...framför oss spektakulära solnedgångar.

Ät inte vattenmeloner!

Ön/halvön Peloponnesos är grekernas grönsaksland. Mellan de enorma bergskedjorna ligger breda dalgångar med svart, bördig jord, platta som pannkakor. Överallt växer grödor i snörräta rader: sallad, broccoli, kronärtskockor, vattenmeloner, potatis mm och i växthusen frodas stora, saftiga tomater, bönor och vindruvor. På den kargare marken växer oliv-och apelsinträd.

När vi checkat in på en camping, frågade vi ägarinnan om det var sant att man lade ut förgiftat kött på stränderna för att ta livet av hemlösa hundar. Hon bekräftade detta.

-Men, sa hon, det är lika giftigt för era hundar att gå på fälten där de odlar vattenmeloner!

Det visade sig att på markerna runt campingen odlades meloner som besprutades med sådana mängder med gift, att det var omöjligt att sedan odla andra grödor där. Marken var helt förgiftad. Tyvärr är det väl som med bananer: giftet finns inte bara i skalet, utan även i fruktköttet! Ännu en frukt som det blir lätt att avstå ifrån!

Kasta apelsiner istället för snöbollar?

Nej, men vi skulle bra gärna vilja veta något om besprutningen.

-Biologic, säger alla säljare och korsar fingrarna under disken.

En vanlig företeelse här är tiggande romer. Unga tonårsflickor sitter utanför Lidl med plastmuggar, farmor med sitt barnbarn sitter mitt på trottoaren, omöjlig att undvika och unga mammor med sina barn i släptåg rusar fram till husbilen när vi stannar utanför en mataffär.

Häromdagen besökte vi en matmarknad och när jag handlat och fick växelpengar tillbaka, stacks en liten flickhand fram mot plånboken. Jag vet inte hur jag ska agera. Svälter de ihjäl, har de socialbidrag eller är det den kedjerökande brodern bakom hörnet som tar pengarna?

När polisen kommer, försvinner de potatissäljande gummorna på en sekund.

Behovet tycks oändligt omättligt. Javisst, vi har råd att skänka alla en slant, men – gör vi nytta? Svårt. Läser i svensk press att problemet med tiggare breder ut sig i Stockholm.

Precis som utländska plockare blir lurade i Sverige, luras här människor från Asien och östländerna. De jobbar långa dagar med att plocka frukt och plantera grönsaker, utan att sedan få betalt.

Ungarna kryper och leker på trottoaren, det är nästan omöjligt att passera.

En mekare har sin verkstad på trottoaren.....

(är det nån idé att laga den där?)

...ordning och reda på verktygen!

Vi har nu blivit nästan ”bofasta”! Under de fyra vintrar vi rest i Sydeuropa har vi fricampat.
Besöken på campingplatser har varit max 4 dagar och anledningarna t.ex: pusta ut, köra tvättmaskin, bada Kajsa, tvätta bilen. Nu har vi beslutat att stå en månad på en camping och känna hur det är. Tack vare våra vänner Julian och Stina hittade vi till Mani Beach, någon halvmil söder om staden Gythio. Vi kan väl avslöja att vi redan blivit bekväma och bortskämda! Gratis wifi i receptionen, där det varje kväll brinner en brasa och grekisk tv flimrar med såpor och nyhetsprogram. Priset för härligheten är 13 €, då ingår el och wifi. Vi står precis vid stranden, kan gå en låååång vattenbrynspromenad i varje riktning och har en finfin bouleplan utanför bilen. Nu har vi bara en fråga: hur ska vi ta oss härifrån, ut till den osäkra verkligheten, söka nattplats, hitta vatten och bröd, få elen att räcka mulna dagar?!!

En kran med dricksvatten är högsta lyckan för en husbilsåkare!

Är det cabby chick eller lump?

Jodå, prästerna håller sig inom markeringarna!

Inte visste vi att Babben Larsson knäcker extra

vid Greklands vägtullar!

Originell juldekoration på ett restaurangtak!

Åh, vi älskar våra ullbäddar!

Ingen tvätt av sängkläder behövs!

Posten säljer radband!

-Två frimärken och ett radband, tack!

Charmig målning på ett elskåp.

Förlorat fartyg. Finns många historier om denna båt.

En del berättar om förlist ekonomi.

Vem är GREKEN?

Att vistas i ett främmande land en tid, är för mig en möjlighet att upptäcka hur ett annat folkslag lever, tänker, planerar och ser på livet. Visst är det fantastiskt med natur, mat och upplevelser, men den intressantaste upplevelsen är för mig att hitta "folksjälen". Bästa arenan för att hitta denna själ, är att placera sig på ett café mitt i smeten! Det vet vi ju redan!
När vi häromdagen parkerat husbilen på en strand, beslöt jag mig för att ta ett dopp i det 18-gradiga vattnet. Jag var svett efter en cykeltur, vi från vikingaland ser då ett bad som den naturliga uppfräschningen. När jag som bäst flöt och plaskade i det klara vattnet, stannade en pic up med två arbetsklädda äldre män. Den ene rusade ner på stranden, glodde närsynt på husbilens nummerplåt och ropade klargörande till sin kompis i bilen: -Det är svenskar! Dom är svenskar!

 Grekerna fasar för att bada i härligt 18-gradigt vatten!

Men dom älskar vatten, bara dom får ha en båtbotten under sig!

Bästa studieplatsen - caféet!

Grekerna är, som de flesta folkslag, oerhört stolta över den tid, då landet hade en högtstående kultur - både vad gäller tänkande, konst och samhällsbyggnad. 

En grek på gatan, håller gärna föreläsningar för oss om sevärdheter i omgivningen. 

Ett vanligt uttryck är då: -Under storhetstiden....vilket betyder 2000-3000 år bakåt!

De berättar sedan om rikedomar, kunskaper och framgångar.

När jag sedan ser mig omkring i dagens samhälle, är kontrasten stor. Landet är i kris, arbetslösheten skyhög och priserna lika höga (1,5 liter mjölk: 2,5 €). Skräp, klotter, ogräs, dåliga vägar, ofärdiga hus och ruffiga matställen, vittnar om ett helt annat leverne i nutid. Moralen verkar ihålig, alla som ska ha betalt av oss, ekar: - Only cash! Pengar direkt i egen ficka?

Som motvikt finns vänlighet, nyfikenhet och hjälpsamhet. Och - hur lätt kan det vara att hantera drygt 10 miljoner människor, utspridda på ett bergigt fastland och 2000 öar?!

Nedklottrad vagn på järnvägsmuseum. Men kolla fönstren!

En uppmaning för framtidens Grekland?

Nybyggda hus till salu. Tomma restauranger blir aldrig sålda, fick vi veta, 

eftersom man då måste ta över förre ägarens ouppklarade finanser!

Skaparen gav Grekland en sagolikt vacker natur! Blåaste hav, oändliga bergskedjor med femtio nyanser av grönt, en badälskares dröm om stränder överallt! Turismen är landets största inkomstkälla. Ingen är oberörd av de kritvita husens blå detaljer och av de skickliga byggnationerna i sten. 

Man häpnar över förmågan att fästa borgar och kloster på smala bergstoppar 

- hade invånarna vingar förr?

Det kan gå veckor utan att vi ser en husbil och vi är välkomna att övernatta överallt.

-Grekland är ett fritt land, stå var ni vill, säger invånarna med stolt självklarhet.

Tänk att få ha en paradisstrand helt för sig själv! 

Drickbart vatten finns i strandduschar överallt.

Men att ta sig därifrån var inte helt lätt!

Med en husbil modell större, får man tacka nej till vissa vägar.

Grekerna har inte det som jag kallar god djurhållning. De sätter ut mat till hemlösa katter och hundar, men samtidigt finns det bandhundar vid varje hus, verkstad och odling. De bor i dåliga kojor, står ensamma hela dagarna, får kanske matrester och kontakt med sin ägare nån gång per dag. När vi senast stod på camping hade vi 14 katter runt bilen, förutom grannens utmärglade valptik och några av hennes små valpar som alla var utsvultna. Kajsa kunde inte vistas utanför bilen, katterna visste precis hur lång hennes lina var! Efter två dagar hade vi fått nog och åkte, fast vi hade tänkt att stå där en månad.

Jag frågade en veterinär om det fanns någonstans att lämna de hemlösa valpar vi träffat på.

-Alla kommuner är skyldig att hålla ett hundhem, men tyvärr funkar det inte. Vår kommun gör ingenting. De flesta valpar dör före vuxen ålder av olyckor eller sjukdomar, sa han.

Kan vi påverka EU att arbeta mera för Djurens rätt i medelhavsländerna? Sterilisering av alla hemlösa djur är enda rätta modellen, att exportera djuren till oss löser inga problem här.

Både tiken och valparna skulle behöva mycket mera mat!

Har lagt upp ett nödhjälpslager av hundmatsburkar.

En tik med sina 3 valpar, bodde på en öde strand.

En kvinna kom dit varje dag och gav dem mat. Hur länge?

Vacker vy från hamnen i förra huvudstaden Nafplion.

Här lossas en båt från Turkiet på apelsingranulat, 

som ska bli vitamintabletter åt er som lever i mörkret!

Dags att gå på grekisk julmarknad! Snö - vad är det?

Bosse o Stina promenerar på väg, uthuggen i bergväggen.

Det stupar 10 meter mot havet. Räcke? Icke!

Dekoration utanför dagis!

Så här slår en stenhuggare in sina julklappar!

God Jul önskar vi med en "julros"!

  

RENA, RAMA GREKISKAN!

I guideböcker har jag läst att grekerna är ett folk som gärna bistår med hjälp, utan att vänta sig något i gengäld. Det fick vi erfara i kväll.
På dagarna står vi förstås vid någon strand, men inför natten kör vi till bebyggda områden med belysning. Idag for vi till en grusplan utanför veterinären, som vi ska besöka i morgon. Alldeles intill ligger en verkstad. På kvällen knackade en man på dörren.
-Säg att hunden är sjuk och att vi.... började jag viska bakom ryggen på B, som öppnade. Van att bli bortkörd, van vid husbilsförbud.
Mannen pratade och viftade och visade att vi kunde ställa oss vid verkstaden istället. Planare, lugnare och tystare! När vi körde upp på asfalten, gick han in och tände ljuset i lokalen - för vår trygghet! Vi satt länge och tårögda över denna omtänksamhet! Vi har köpt med klistermärken med en dalahäst på. Han ska få en sådan i morgon!
                                     

Stranden på dagen.....

                                   
                               .....men bland hus och ljus när solen går ner!

Vi fick nys om att en penningstark, "galen" tysk hade byggt en riddarborg  vid havet! Måste ses! Vi snirklade dit via "grönsaksvägar", som jag kallar leriga stigar som används mellan växthus och olivodlingar. Vi såg den på långt håll, ofattbart! Ni vet hur grekisk bebyggelse ser ut: låg, vitmålad, tegeltak. Här fanns hela pojkdrömmen! Riddare, vindbryggor och massor med torn. Det enda som fattades var en trängtande jungfru! Inte nog med detta: bredvid borgen låg en murad häst! Så stor att det rymdes en 2-rummare inuti kroppen! Veckans upplevelse!

Växlande väderlek - nu har vi helt klart för oss vad det uttrycket innebär!

Hetta, ljumma bad, stekande sol avlöses av en vecka med skyfall, evighetslånga och hamrande åskväder. Vi läste i guideboken att Peloponnesos har en mycket regnig vinter, 

men ... det fixar vi när vi kommer dit, tänkte vi. Är nog inte så farligt. Positivt tänkande bara!

Vi spelar spel, bakar bröd, läser Alice Munro, äter gott för att hålla de regntunga skyarna borta. Men, det är inte förrän vi hör om vinter, snö och bister kyla i Sverige, som vi kan njuta oss igenom de strilande dagarna. Här låter de naturen ta hand om regnvattnet. Så blir det floder av vägarna också!

Brunt vatten istället för asfalt.

Det är något fel på det grekiska språket. Rättare sagt med bokstäverna! Felet ligger i att de inte ser ut som våra. Det går inte ens för en fantasifull människa att gissa sig till vad de ska föreställa.

Därför har vi inte lärt oss grekiska än (var tror ni uttrycket: "rena grekiskan", kommer ifrån?), vi väntar tills dom tagit sitt förnuft tillfånga och börjar använda våra bokstäver. Jag behövde två dagar för att träna in ordet havregryn, som jag sedan med lätt nonchalans uttalade så perfekt att biträdet begrep direkt. Hon hämtade påsen och höll sedan en kvarts föreläsning om allt man kunde använda grynen till. Tyvärr kunde man inte koka gröt på dom, sa hon, fast jag påstod det.

Sekund heter på grekiska: dhefterålleptå (om man skriver det som det uttalas). Att hålla reda på var betoningen ska ligga blir övermäktigt, nån gång måste man ju andas! Att JA på det hellenska språket heter NE, ligger ju bara i linje med detta! Förstår ni nu vad jag menar?!

Har på facebook förstått att alla i hemlandet firar advent med samtliga tillbehör. Blev lycklig idag, när vi under en stadspromenad fick se en grekisk adventsstjärna!  Passar bra att tillönska er en skön advent, fast vi inte har varken pepparkakor eller blinkande ljusslinga. Men, det har väl ni!

Uttala det här om ni kan!