torsdag 27 november 2014

TANDLÖS

Att slarvigt kliva nerför en trappa och samtidigt lukta på blommorna som väller ner över räcket - det är inget jag rekommenderar! Tjoff, så for fötterna åt ett håll och överkroppen åt ett annat och hakan slog i ledstången och den lösa biten som låg på tungan, hade inte legat där förut.
En krona. Ja, alltså inte en peng utan en tandkrona!
De tandläkarbesöken ska jag berätta om en annan gång. Men dyrt blev det!
Mellan behandlingarna fick jag "ledigt" en vecka, så vi for till några av våra favoritplatser söderut för att hänge oss åt sol och bad.
Första stoppet blev Agnone Bagni, där minst fem hundar hälsade Kajsa välkommen. Fem-sex fiskegubbar höll till där, annars var det folktomt. Med Etna som vittne kastade jag mig i böljorna efter en lång strandpromenad (där jag t o m provade att jogga! Jag lovar, det ska jag inte göra om!)
Rättstavat på stranden.

Låååång sandstrand, lååång njutning på Agnone Bagni.
Fin utsikt till frukost. Fri parkering överallt.

Nästa stopp är en charmfavorit: lilla byn Brucoli, där nästan varenda hus har en fin väggmålning. Det måste väl ha varit ett Steg-3-projekt för en arbetslös konstnär! 
En pampig fästning ligger vid inloppet till en naturhamn och här stavas livet: FISKE! 
Etna är en ständig kuliss, här från byn Brucoli.

Torget på kvällen. Fiskargubbar som pratar om väder och vind.
Nämen - är det inte Jesus som är ute och går?!

-Oj, en främmande, läcker schnauzertik har kommit till byn.

Väggmålningar av hög klass på husfasaderna.

Hjälp, har dom ingen el-utbildning här?
Husbilsfolkets käraste hållplats: vattenkranen!

Väggmålning med helikopterräddning. Luftbevakningen av stränderna sker dygnet runt.
Läste att man tagit emot 2200 båtflyktingar på en helg vid södra kusten!

Så gjorde vi ett strandhugg i Syrakusa, parkerade vid hamnen. Förra resan var vi där den 13 december, då tiotusentals människor firade helgonet Lucia. Nu tog vi långa promenader i egen takt, åt glass på tomma uteserveringar och besökte förstås fisk-och grönsaksmarknaden.
Båtar, båtar, gamla delen av Syrakusa ligger på en ö.

Soppa och knäcke med utsikt över Syrakusa by night.

Undrar vad konstnären vill sälja: tavlan, fisken eller sitt krossade hjärta?

Den här vill jag inte möta under simturen.
Vill inte ha till middag heller, förresten!

Italien + vespan = sant! Vill ha!

Jodå, polisen log när jag hotade honom med kameran, 
men ni ser ju försvarsställningen!

Efter några dagar vid stranden i Lido di Noto, med sol och härliga bad, tog vi motorvägen tillbaka till Naxos och den väntande tanden. Plötsligt ropade vi SNÖ! bägge två. Marken under pinjeträden var helt vit, men det var inte nederbörd utan någon slags klöver som blommade. Men vackert var det!
Kaktusen, som vanligtvis är en ganska ful och ogästvänlig växt, ville inte vara sämre, utan prunkade med lysande röda blommor.



Menar gps:en att vi först ska köra på oss själva bakifrån och 
sen avsluta med att köra runt, runt i en oändlig fyrkant?
Ööööhh, släng den, säger jag!

fredag 21 november 2014

OJ, EN TROMB!

Färden över Alperna är alltid ett äventyr och ett skådespel.
Snötäckta bergstoppar, blommande joddlarbalkonger och hisnande vyer. Varje kilometer föranleder utropen: Titta där! Titta här! Vägen över Landeck, som vi valt, har bitvis smala, kurviga vägar utan räcken, så det är på vippen att jag ber att få kliva av. Men - vart skulle jag då ta vägen?
Vid de värsta stupen låtsas jag att en blommande äng breder ut sig, precis vid dikeskanten och nåja, det hjälper lite grann.
Stackars Hannibals elefanter som strävade över bergen, det var sannerligen en främmande miljö för dem. De åsnestigar som fanns då, var nog inte så mycket att sätta breda elefantfötter på.
Det känns ändå skönt när landskapet börjar plana ut och vi kan ta en bensträckare vid den uppdämda sjön, med en dränkt kyrka, där bara tornet sticker upp. Där borde någon högre ansvarig ha gjort ett underverk och flyttat kyrkan innan vattenmassorna kom.
Vackert, vackert att åka genom alplandskapen!
Undrar hur många som dyker ner för att delta i gudstjänsten?
Vore inte Hannibals elefanter värda en staty?
En glaskonstnär visar trädgårdsprydnader.

När vi i sakta mak åker söderut, via Bolzano, Verona, Venedig, till Italiens östkust, har dammluckorna i himlen behagat öppna sig och vissa dagar får vi mycket regn. När vi kör igenom en liten stad får vi framför oss se en smal, grå pelare som släpar efter marken och sträcker sig högt upp i molnen. Den rör sig snabbt åt vänster och Bosse förklarar: 
-Det är en tromb! Här kan inget hända. Det är bara farligt att komma i vägen för den. 
Emellanåt njuter vi av 25-gradig temperatur och river fram solstolarna och bara lapar. Att få kasta sig i böljorna är underbart! Vid hälen på den italienska stöveln ligger Alberobello, området där trullihusen (smurfhus skulle nog vi vilja kalla dem) sticker upp som svampar ur marken på ett flera kvadratkilometer stort område. Det var en egen, avgränsad  folkgrupp, som bosatt sig här för länge sedan och byggde husen genom att bara stapla skifferstenar som fanns i
området. Dagens nybyggda trullihus är vitrappade och har astrologiska symboler på taken.

Slingan är en tromb, som vandrar över marken.
Så här såg de ursprungliga trullihusen ut: staplade stenar utan bindemedel.
Så har fina är de idag: allt för turisterna!

Så svängde vi ner för att följa strandlinjen "under stövelsulan". Vackra stränder, vackert väder.
Jag återsåg min gamla, italienska förälskelsen: Piaggion! Hur ska jag kunna frakta hem ett ex?
På denna kust fiskar man med stora håvar som är fästade vid en hävstång i en ställning som ser mycket fallfärdig ut. Nästan som om Lars Wilks har varit framme och snott ihop något av drivved.

Gammal kärlek rostar aldrig (hoppas jag)!
Har fiskarna lärt sig byggmetoder av Lars Wilks?
Storslagen staty (med drag av Hjalmar Branting) i en liten hamn.
Skönt att ha stort matförråd. Då kan man stanna länge på ett fint ställe.
Den här sidan av garaget (lastutrymmet) kallar jag Matkällaren.

Så var det dags att svänga in i centrala stövelspetsen, till Gun från Åmål. Hon och jag var med i samma scoutpatrull, Hjorten, men som vuxna har vi inte setts så ofta. Gun har bott i Polistena i 50 år och sköter sin farm med odlingar av oliver, frukt och grönsaker. Hon håller just på att färdigställa ett hus, högt uppe på en bergsrygg, där man kan bo, äta, simma i poolen och vandra i trädgården och i olivlundar. Ett perfekt ställe för vila, att ha en kurs eller planering, fest för att fira e. dyl. Enda gången pulsen stiger oroväckande, är när vi åker med Gun upp till gården. Smalt, kurvigt och med en fart som är ovan för åmålsbor! Att tuta i svängarna är nödvändigt, när sikten bara är några meter.

Gun och Bosse beundrar utsikten.
Gun har sinne för båda byggnation och trädgård.
Gården ligger vackert på ett högt berg.
I matsalen finns det gamla murverket synligt. Byggarna ville lägga puts över för att få vita väggar.
De visste inget om vår vurm för tegelväggar! Allt är så genuint och smakfullt.
I trädgården har Gun låtit plantera många märkliga växter: här en bomullsbuske.
Efter en härlig helg med Gun, sätter vi fart mot Messinasundet.
De som har anlag för svindel, torde använda ögonbindel!
En kort färjetur och 500 kronor fattigare, 
kan vi nu betrakta Italien från rätt sida - från Sicilien!
Vi åker direkt till Giardini Naxos och tar in på husbilscamping.
Dags att pusta ut och varva ner efter 5 veckors färd genom Europa.












onsdag 5 november 2014

AMARYLLIS och NYPONSOPPA

Vi har haft en ovanlig prydnad med oss i husbilen: en amaryllis, som vi fick av Beate, som tack för flytthjälp. Har inte packat ner någon vas, vi fick snabbt dricka ur en tetra med nyponsoppa, fylla den med grus, för att kunna njuta av blomman en hel vecka.

När vi åker söderut genom Europa, med stopp hos Beate i Berlin och hos Gun i Polistena, blir det lätt så att man kör dagsetapper och gör sovstopp på ungefär samma vis som förra resan. Före skuttet över Alperna, svänger vi åt höger (västerut) vid sista tyska staden Füssen, innan vi kör över till Österrike. Vi vill gärna ha vackert väder och en dag på oss att köra de 30 snirkliga milen över landet, eftersom vi undviker Brennerpasset. Alltså blev det nattstopp i Füssen, en för oss ny bekantskap.
Kvällspromenaden ledde oss in i gamla stadskärnan, som var helt underbart charmig. På ett litet torg stod en man och spelade klassisk musik på fiol, affärernas utbud lockade starkt och grupper med turister strosade och njöt av atmosfären.
Vi ler häpet när vi, som här och på många rastställen, ser turister från Asien kliva ur bussarna. De ställer upp sig på led och börjar massera och bearbeta varandras ryggar med knytnävarna för att väcka domnade kroppsdelar. Så naturligt och omtänksamt!
Synd att vi inte skulle norrut, i Narvik hade den ju passat så bra!
 Kul staty i staden Füssen (fötter?)
 Visst älskar vi djärva färgsättare och husmålare!
 Smideskonst inramar skyltfönstret. Kan det bli vackrare!
Art Noveau är min favoritstil!

Cykling är en stor "kamp-sport" på dessa alpvägar. Svettiga män i sina bästa år trampade lätt uppför de brantaste backar (benmusklerna röjde att det inte var första gången) och vi passerade en cykelaffär, där B såg de bredaste däck han nånsin skådat och på väggen hängde en automat, där man kunde stoppa i 
7,50 Euro och få ut en cykelslang (och det har jag aldrig sett)! I ett skyltfönster fanns tittskåp med massor med minisnickerier, bl.a. en bilverkstad. I ett annat fönster fanns gökur av alla de slag. Den roligaste tyckte jag var den med "stör ej"- skylten.

-Vilka däck! utbrister Bosse. Det måste vara cykling i gyttjepölar!
Fiffigt att kunna köpa en slang, när man fått punka
och affären är stängd.
Fantastiskt snickeriarbete!
Den här göken har nog gått i pension 
och vill inte bli störd.

Naturligtvis fanns det också folkdräkter att köpa. Bosse trodde tyvärr inte att vi 
skulle göra succé i Snäcke om vi bytte ut slussvaktarkläderna mot dirndl och lederhosen.


En kaka/bulle, som hette Snöboll, med massor med goda smaker, 
missade jag tyvärr att köpa (och tur var väl det).

Den mest fantastiska klättervägg vi någonsin skådat! En tjej hänger högt uppe på det ljusa fältet. 
Det visade sig vara en Alpin skola, som huserade där.