OLYMPISKA SPELEN!

I det antika Grekland var sport en viktig del i pojkars uppfostran. Flera tusen år f.Kr. vet man att det hölls idrottstävlingar på Kreta. Till att börja med ordnades sådana i de flesta byar, men snart blev idrottskamperna i Olympia (på Peloponnesos västkust) de viktigaste. De bästa idrottsmännen samlades där vart fjärde år till tävlingar. Det blev till och med ett tidsbegrepp med fyra år, ungefär som sekel och decennium. Först möttes man under en dag, men så småningom blev antalet dagar fler och fler. Allt skedde till guden Zeus ära och var i grunden en kulthandling. Män, som i vanliga fall krigade mot varandra, uppträdde fredligt under tävlingsdagarna. 

Det fanns olika straff för den som inte skötte sig.

En mäktig känsla att gå omkring på platsen där Olympiaden startade!

År 393 f.Kr. hade 293 spel genomförts och ett enormt stort område bebyggts. Den pampigaste byggnaden var Zeus tempel ( 64 x 27 meter, med 38 stycken 10 m höga pelare!). Bygget finansierades med krigsbyte och byggarbetare var som oftast: slavar och krigsfångar. Där fanns ett gymnasium, dit unga män fick åka och träna i god tid före spelen. Hus för gäster och domare, liksom badhus och restauranger rymdes också.

Så här lär det enorma Zeustemplet ha sett ut.

Idag ser man de imponerande byggdelarna i ruinerna.

Idrottsgrenarna växlade och utökades vartefter, men från början var det i fem grenar man tävlade: löpning, brottning, diskus, spjut och längdhopp.

En annan populär och krävande gren var att slå volter över en tjur. När djuret rusade mot idrottaren, skulle denne fatta tjuren vid hornen (oj, så gammalt är det uttrycket!) och göra en baklängesvolt över tjurens rygg och sen landa på marken och springa vidare. Synd att den grenen inte finns kvar, den känns så tv-mässig och sympatisk, i och med att de inte har ihjäl tjuren!

Tjurhoppning - en bortglömd olympisk gren.

I längdhoppet hade man vikter av sten i händerna för att få hjälp med upphoppet.

De slängdes bakåt strax före nedslaget.

I brottning behövdes inga domare.

Den som erkände sig besegrad höjde sitt pekfinger.

Skulle inte vilja möta någon med dessa "boxhandskar"!

En stensatt gång ledde ut till arenan, en grusplan (212x28 meter) som omgavs av sluttande gräsbevuxna vallar, där 45.000 åskådare fick plats, sittande på marken. En rad stolar hyste prominenta gäster.

B ute på arenan. Håller han månne på Grekland, 

eftersom han är iklädd landets färger!

Olympiadens första dag, gick alla tävlande i procession till Zeus tempel och svor den heliga eden. Så tändes den olympiska elden och än idag finns eldstaden kvar, men vi lyckades inte få reda på om elden i nutid tas från Olympia till den ort där spelen ska hållas.

Alla tävlande var nakna och insmorda med olja och sen pudrade med sand. Åskådarna fick ha kläder, men kvinnor var förbjudna att bevista spelen. Det berättas att en kvinna, som tillhörde en släkt med många olympiska segrare, hade en son som skulle ställa upp i brottning. Modern ville så gärna se pojken tävla, så hon klädde ut sig till man och låtsades vara tränare. När sonen stod som segrare, blev hon så glad att hon sprang fram för att krama om honom, varvid kläderna föll av och det uppdagades att hon var kvinna. Straffet, att knuffas nedför ett stup, slapp hon eftersom hon tillhörde den kända idrottsfamiljen. Men, resultatet blev att även publiken fick åse tävlingarna utan kläder!

Segraren på 100 meter fritt, i turistklassen!

När romarna erövrat Grekland, ställde kejsar Nero upp i spelen. Han ville vinna till varje pris, så han fuskade till sig lagerkransarna, som var den tidens medaljer. Doping och fusk verkar inte vara ett modernt påfund!

Tävlingarna upphörde så småningom. Alla byggnader på Olympia raserades vid krig och jordbävningar.
Ett otal forskningsresande och arkeologer besökte platsen under 1800-talet och gjorde insatser för utgrävningar och restaurering.

Den som skakade liv i nutidens Olympiska spel var den franske baronen Pierre de Coubertin, som lyckades få till stånd en tävling 1896 i Aten. Första gången man gjorde en ceremoni av att elden fördes till tävlingsplatsen, var vid Berlin-olympiaden 1936.

Och nu får ju även kvinnor tävla. Eller hur, Carolina Klüft!

I TORRT OCH VÅTT!

När vi kom till södra delen av fastlandet, där det gör en vinkel in mot Korinth och Aten, till staden Mesolonghi, fortsatte den välsignade solen att gassa och vi tillbringade tre dagar ute på en sandö med restauranger, toppenbad och palmskugga för Kajsa. B passade på att fylla år, så på fm bjöd jag honom på fika och den godaste chokladkaka vi nånsin ätit! Caféet hade byggt bryggor ut i sjön med plats för sittgrupper och vi blev naturligtvis eld och lågor - kunde vi bygga sådana i Snäcke?
På kvällen åt vi god middag på en fiskrestaurang, med en katt och två hundvalpar som bedjande åskådare. Tyvärr blir många hundars öde likt sommarkatters i Sverige. Jyckarna håller sig till en restaurang, får mat av ägare och gäster under turistsäsongen. Sen stängs matställena och hundarna blir kvar. Då finns inte ens mat i soptunnorna.

På sommaren finns cafémöbler på bryggorna! Häftigt!

Visst är det härligt grekiskt! Grattis Bosse!

Grekerna, både män och kvinnor, verkar väldigt trygga när de badar. De går lite makligt ut i vattnet, börjar simma ut till havs, simmar och simmar till man knappt ser dom längre. Där simmar de omkring och återvänder efter nån timme in till land igen. Inga hajar eller underströmmar här inte!

B svalkar fötterna och kollar om simmarna ute på havet klarar sig.

Jag cyklar gärna i förväg när vi förflyttar oss.

Folk tror jag är ett ufo med cykelhjälm, det har inte ens mc-förare!

Vid hamnen landar fiskebåtarna sin fångst på fm.

 Finklädda kvinnor kommer och handlar 

och rensar fisken där, innan de går hem.

Solnedgångarna ger fantastiska föreställningar.

Bara att sätta sig på första parkett och njuta!

Så var det dags att ta språnget över till vårt mål för vintern: Peloponnesos! Jag vi behövde inte hoppa, det finns en nybyggd, enormt lång och vacker bro över till ön. Färden över kostade 120 kr.

Nu har vi stått på camping i 3 dagar. Våra kompisar Julian och Stina ligger några dagar före oss och skickar koordinater till fina ställen de upptäckt. Välordnat som en charterresa!  Guden Tor har varit på besök i flera dagar och härjat runt ihop med någon grekisk regngud. Vi har fått veta att bönderna här lägger ut förgiftat kött på stränderna för att avliva alla vildhundar efter sommaren! Så det är riskfyllt att vandra där med Kajsa, innan vi hinner reagera kan hon ha glufsat i sig något. Det sägs att veterinärerna säljer paket med motgift, ifall man skulle ha otur, men det känns väldigt oroligt att vistas på stranden!

Campingen är jättestor och charmig, ägarinnan mycket trevlig, varmvattnet outsinligt och det är säkrat 16 ampere, så jag bakade igår och idag får vi ungsstekt potatis och falafel till middag!

Visst blir man glad av färger!

ABBADJI = boule!

Med en stövares luktförmåga, spårar jag ständigt upp boulebanor i de samhällen, där vi landar några dagar. I vår favoritstad Preveza (storlek som Åmål) hittade jag en bana och pratade kroppsspråk med en 200-årig grek som satt där på en bänk. Jag sa "Soidhia", han sa "Palme",  jag sa: när spelar dom boule här?, han sa: kl 5!
Prick 5 var jag där när de grekiska gudarna trädde in på arenan. De vinkade inbjudande att vi fick vara med, men B avböjde artigt. Han tog hand om Kajsa.
Jag spelade med dem i fyra dagar, lärde mig att det heter Abbadji (fonetiskt) och för att jag skulle komma ihåg ordet, sjöng de en Abba-låt och spelade luftgitarr. Jag hängde med bra i spelet och vi blev jättekompis med Panos, en elektroingenjör, med en enorm samling med gamla mc, som han visade bilder på i sin surfplatta. De frågade om de fick komma till Sverige och spela mot vår klubb i Åmål och när jag bjöd in dem, fick jag samtidigt lova att de skulle få vinna!

Mina boulevänner, Panos är tvåa fr vänster.

Jag har gjort en fiffig uppfinning! Mitt ena öra har börjat läcka in vatten när jag badar. Eftersom jag älskar att simma under vattnet, ställer det till problem. Använder därför en öronpropp. Glömmer öronproppen och fortsätter att ha problem. Kläckte idén att binda fast proppen vid baddräkten, så att den alltid skulle vara med när jag gick till stranden!

Fäst med guldtråd, förstås!

B:s födelsedag närmar sig med stormsteg. Dagarna är fyllda med tårtbak och ljusstöpning!

De storslagna firarplanerna kom av sig när jag läste i guideboken, att grekerna slutar att fira sin födelsedag, när de fyller 12! Efter det firar de istället sin namnsdag. Grekbarn har sedan urminnes tider fått namn efter mor-och farföräldrar, men senaste flugan nu är att döpa barnen efter hjältar i den grekiska mytologin. Kan det vara en önskan att med hjälp av övernaturliga krafter ta sig ur den urusla ekonomiska situationen i landet?!

Här inne BOR det någon som inte har haft råd med gångjärn till dörren.

Mina etologiska studier av den grekiska kulturen, har hittills resulterat i en ovetenskaplig slutsats:

grekerna är hungriga och lata!

I varje by och stad pilar ett stort antal mopedbud med pizzabehållare, kors och tvärs, dygnet runt.

Annars läser jag att grekerna är det folk i Europa som oftast äter på restaurang, särskilt på söndagar.

Priserna i Grekland är höga: diesel, camping, mat är som hemma, 

att äta ute är något billigare än i Sverige.

B har sin egen prisjämförelse i Kellogs Cornflakes och var nära att lämna landet, 

när han såg att ett kilo kostar 100 kronor, mot 35 kr i Sverige!!

Men sjukvården är gratis fick jag erfara, när jag uppsökte akuten 

för en starkt inflammerad lilltå (skorpionbett?)

Och utanför sjukhuset stod 6 (SEX) ambulanser klara för utryckning!

Elvis-pizza på väg ut till hungriga greker.

B tränar på att gilla café-livet.

Vi gjorde en utflykt till en av de otaliga fornlämningar från den grekiska storhetstiden.

Vi besökte en amfiteater, en lång stadsmur och en äng med sluttande sidor, som jag direkt såg var den första olympiska arenan. För att känna på historiens vingslag, gjorde jag ett hundrameterslopp med ett fantasilejon i hasorna. En fransk turist (han i bakgrunden) tyckte jag såg ut som Carl Lewis syster och jag vet inte än idag om jag ska ta det som en komplimang!

Visst är jag mer lik Carl Lewis än hans syster?!

De vackra porten i stadsmuren,

renoverad av nutidens greker.

Fiske dygnet runt - det är livet för grekiska män.

Pratade med njutande svenskt par från Landskrona,

som seglar i Medelhavet halva året.

Älskade Kurt Cobain, vig och vältränad, 

trots en hel del promille!

Så planterar man kryssbollarna här!