I det antika Grekland var sport en viktig del i pojkars
uppfostran. Flera tusen år f.Kr. vet man att det hölls idrottstävlingar på
Kreta. Till att börja med ordnades sådana i de flesta byar, men snart blev
idrottskamperna i Olympia (på Peloponnesos västkust) de viktigaste. De bästa
idrottsmännen samlades där vart fjärde år till tävlingar. Det blev till och med ett tidsbegrepp med fyra år, ungefär som sekel och decennium. Först möttes man under
en dag, men så småningom blev antalet dagar fler och fler. Allt skedde till
guden Zeus ära och var i grunden en kulthandling. Män, som i vanliga fall krigade
mot varandra, uppträdde fredligt under tävlingsdagarna.
Det fanns olika straff
för den som inte skötte sig.
En mäktig känsla att gå omkring på platsen där Olympiaden startade!
År 393 f.Kr. hade 293 spel genomförts och ett enormt stort
område bebyggts. Den pampigaste byggnaden var Zeus tempel ( 64 x 27 meter, med 38
stycken 10 m höga pelare!). Bygget finansierades med krigsbyte och byggarbetare
var som oftast: slavar och krigsfångar. Där fanns ett gymnasium, dit unga män
fick åka och träna i god tid före spelen. Hus för gäster och domare, liksom
badhus och restauranger rymdes också.
Så här lär det enorma Zeustemplet ha sett ut.
Idag ser man de imponerande byggdelarna i ruinerna.
Idrottsgrenarna växlade och utökades vartefter, men från början var det i fem grenar man tävlade: löpning, brottning, diskus, spjut och längdhopp.
En annan populär och krävande gren var att slå volter över en tjur.
När djuret rusade mot idrottaren, skulle denne fatta tjuren vid hornen (oj, så
gammalt är det uttrycket!) och göra en baklängesvolt över tjurens rygg och sen
landa på marken och springa vidare. Synd att den grenen inte finns kvar, den
känns så tv-mässig och sympatisk, i och med att de inte har ihjäl tjuren!
Tjurhoppning - en bortglömd olympisk gren.
I längdhoppet hade man vikter av sten i händerna för att få hjälp med upphoppet.
De slängdes bakåt strax före nedslaget.
I brottning behövdes inga domare.
Den som erkände sig besegrad höjde sitt pekfinger.
Skulle inte vilja möta någon med dessa "boxhandskar"!
En stensatt gång ledde ut till arenan, en grusplan (212x28 meter) som omgavs av sluttande gräsbevuxna vallar, där 45.000 åskådare fick plats, sittande på marken. En rad stolar hyste prominenta gäster.
B ute på arenan. Håller han månne på Grekland,
eftersom han är iklädd landets färger!
Olympiadens första dag, gick alla tävlande i procession till
Zeus tempel och svor den heliga eden. Så tändes den olympiska elden och än idag
finns eldstaden kvar, men vi lyckades inte få reda på om elden i nutid tas från
Olympia till den ort där spelen ska hållas.
Alla tävlande var nakna och insmorda med olja och sen
pudrade med sand. Åskådarna fick ha kläder, men kvinnor var förbjudna att
bevista spelen. Det berättas att en kvinna, som tillhörde en släkt med många
olympiska segrare, hade en son som skulle ställa upp i brottning. Modern ville
så gärna se pojken tävla, så hon klädde ut sig till man och låtsades vara
tränare. När sonen stod som segrare, blev hon så glad att hon sprang fram för
att krama om honom, varvid kläderna föll av och det uppdagades att hon var
kvinna. Straffet, att knuffas nedför ett stup, slapp hon eftersom hon tillhörde
den kända idrottsfamiljen. Men, resultatet blev att även publiken fick åse
tävlingarna utan kläder!
Segraren på 100 meter fritt, i turistklassen!
När romarna erövrat Grekland, ställde kejsar Nero upp i spelen. Han ville
vinna till varje pris, så han fuskade till sig lagerkransarna, som var den
tidens medaljer. Doping och fusk verkar inte vara ett modernt påfund!
Tävlingarna upphörde så småningom. Alla byggnader på Olympia
raserades vid krig och jordbävningar.
Ett otal forskningsresande och arkeologer besökte platsen under 1800-talet och gjorde insatser för utgrävningar och restaurering.
Ett otal forskningsresande och arkeologer besökte platsen under 1800-talet och gjorde insatser för utgrävningar och restaurering.
Den som skakade liv i nutidens Olympiska spel var den
franske baronen Pierre de Coubertin, som lyckades få till stånd en tävling 1896
i Aten. Första gången man gjorde en ceremoni av att elden fördes till
tävlingsplatsen, var vid Berlin-olympiaden 1936.
Och nu får ju även kvinnor tävla. Eller hur, Carolina Klüft!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar