OLYMPISKA SPELEN!

I det antika Grekland var sport en viktig del i pojkars uppfostran. Flera tusen år f.Kr. vet man att det hölls idrottstävlingar på Kreta. Till att börja med ordnades sådana i de flesta byar, men snart blev idrottskamperna i Olympia (på Peloponnesos västkust) de viktigaste. De bästa idrottsmännen samlades där vart fjärde år till tävlingar. Det blev till och med ett tidsbegrepp med fyra år, ungefär som sekel och decennium. Först möttes man under en dag, men så småningom blev antalet dagar fler och fler. Allt skedde till guden Zeus ära och var i grunden en kulthandling. Män, som i vanliga fall krigade mot varandra, uppträdde fredligt under tävlingsdagarna. 

Det fanns olika straff för den som inte skötte sig.

En mäktig känsla att gå omkring på platsen där Olympiaden startade!

År 393 f.Kr. hade 293 spel genomförts och ett enormt stort område bebyggts. Den pampigaste byggnaden var Zeus tempel ( 64 x 27 meter, med 38 stycken 10 m höga pelare!). Bygget finansierades med krigsbyte och byggarbetare var som oftast: slavar och krigsfångar. Där fanns ett gymnasium, dit unga män fick åka och träna i god tid före spelen. Hus för gäster och domare, liksom badhus och restauranger rymdes också.

Så här lär det enorma Zeustemplet ha sett ut.

Idag ser man de imponerande byggdelarna i ruinerna.

Idrottsgrenarna växlade och utökades vartefter, men från början var det i fem grenar man tävlade: löpning, brottning, diskus, spjut och längdhopp.

En annan populär och krävande gren var att slå volter över en tjur. När djuret rusade mot idrottaren, skulle denne fatta tjuren vid hornen (oj, så gammalt är det uttrycket!) och göra en baklängesvolt över tjurens rygg och sen landa på marken och springa vidare. Synd att den grenen inte finns kvar, den känns så tv-mässig och sympatisk, i och med att de inte har ihjäl tjuren!

Tjurhoppning - en bortglömd olympisk gren.

I längdhoppet hade man vikter av sten i händerna för att få hjälp med upphoppet.

De slängdes bakåt strax före nedslaget.

I brottning behövdes inga domare.

Den som erkände sig besegrad höjde sitt pekfinger.

Skulle inte vilja möta någon med dessa "boxhandskar"!

En stensatt gång ledde ut till arenan, en grusplan (212x28 meter) som omgavs av sluttande gräsbevuxna vallar, där 45.000 åskådare fick plats, sittande på marken. En rad stolar hyste prominenta gäster.

B ute på arenan. Håller han månne på Grekland, 

eftersom han är iklädd landets färger!

Olympiadens första dag, gick alla tävlande i procession till Zeus tempel och svor den heliga eden. Så tändes den olympiska elden och än idag finns eldstaden kvar, men vi lyckades inte få reda på om elden i nutid tas från Olympia till den ort där spelen ska hållas.

Alla tävlande var nakna och insmorda med olja och sen pudrade med sand. Åskådarna fick ha kläder, men kvinnor var förbjudna att bevista spelen. Det berättas att en kvinna, som tillhörde en släkt med många olympiska segrare, hade en son som skulle ställa upp i brottning. Modern ville så gärna se pojken tävla, så hon klädde ut sig till man och låtsades vara tränare. När sonen stod som segrare, blev hon så glad att hon sprang fram för att krama om honom, varvid kläderna föll av och det uppdagades att hon var kvinna. Straffet, att knuffas nedför ett stup, slapp hon eftersom hon tillhörde den kända idrottsfamiljen. Men, resultatet blev att även publiken fick åse tävlingarna utan kläder!

Segraren på 100 meter fritt, i turistklassen!

När romarna erövrat Grekland, ställde kejsar Nero upp i spelen. Han ville vinna till varje pris, så han fuskade till sig lagerkransarna, som var den tidens medaljer. Doping och fusk verkar inte vara ett modernt påfund!

Tävlingarna upphörde så småningom. Alla byggnader på Olympia raserades vid krig och jordbävningar.
Ett otal forskningsresande och arkeologer besökte platsen under 1800-talet och gjorde insatser för utgrävningar och restaurering.

Den som skakade liv i nutidens Olympiska spel var den franske baronen Pierre de Coubertin, som lyckades få till stånd en tävling 1896 i Aten. Första gången man gjorde en ceremoni av att elden fördes till tävlingsplatsen, var vid Berlin-olympiaden 1936.

Och nu får ju även kvinnor tävla. Eller hur, Carolina Klüft!

Karthago ska förstöras!

På Sicilien får man den grekiska kulturen av bara farten. Grekerna var på 700-talet f. Kr. missionärer, som genom att bygga storslagna tempel i andra länder, ville sprida makten för sina gudar. Ett område som valdes för att bygga staden Akropolis med sju magnifika byggnader, var Selinunte (döpt efter vildväxande selleri) på Siciliens västra sydkust. En enorm, 50 m hög mur, stöttar staden, som då hade 300.000 invånare. Gatorna var vinkelräta och lagda så att havsvinden skulle blåsa genom staden, enda sättet att hålla folket fria från malaria. Det fanns huvudgator med butiker, matställen, marknadsplatser, skrivstugor och templen tjänade både som gudstjänstlokaler och banker!

Utanför Akropolis fanns ett tempel, där gudinnan Demeter och andra fruktbarhetsgudinnor tillbads, troligen  i samband med begravningar. Och ännu en km bort finns det bäst bevarade templet, medan resterna av två byggnader ligger som ett stort plockepinn över markerna. Man är säker på att det är jordbävningar som raserat de templen.

Det underbart vackra, mest välbevarade templet med 46 pelare.
Yttermåttet är 114x54 meter - det är väl en fotbollsplan?

B leker Atlas och hjälper till med renoveringen av templen.

Bara rester återstår av det stolta Akropolis, där tre tempel låg i sutteräng ner mot havet.

Astrid vilar sig vid den enorma mur, som stöttade stadens östra kant.

I nuvarande Tunisien, fanns Karthago, grundat år 814 f.Kr. av feniciska drottningen Dido, som flydde hit när hennes makthungrige bror, Pygmalion, dödat hennes man. Fenicierna var ett mäktigt folk, som med sina handelsfartyg behärskade västra delen av Medelhavet. De behövde ha tillgång till välbelägna hamnar och skövlade vilt, när  de hittade lämpliga platser. Karthago hade flera kända krigare, bl a Hannibal med elefanterna. Rom och Karthago var i ständiga krig med varandra och det var Roms ledare, Cato d.ä. som avslutade alla tal med: "för övrigt anser jag att Karthago ska förstöras." År 409 f Kr anföll karthagerna Selinunte och utrotade befolkningen där. Akropolis lämnades åt sitt öde och täcktes med sand och växtlighet och först på 1900-talet började utgrävningarna av denna enorma, grekiska bosättning.

Hajen 3?

Inte nog med att de högg ut exakt runda, koniska stenblock,  de högg ett hål, som skulle passa till en tapp
och mellan pelarbitarnas ytor kunde man knappt få in ett smörpapper!

Vildselleri

Här har man med enkla verktyg, mejslat ut ett runt och koniskt format stenblock.

 En mil från Selinunte ligger Cave di Cusa, stenbrottet där man hämtade allt byggmaterial till templen. En lång rygg med kalksten, sysselsatte dåtida ingenjörer och tusentals slavar, som med enkla verktyg, på plats högg ut och formade pelare och andra detaljer. Hur de klarade att ta ut stycken ur bergväggarna och sedan forma dem till koniska bitar, som sedan skulle passa exakt på byggplatserna - det är något som vi inte kan fatta! Bitarna, som ligger spridda på ett stort område, är bearbetade i olika stadier, när de lämnades och alla som arbetade där flydde hals över huvud undan karthagerna.

Hur klarade man att överhuvudtaget, flytta och frakta dessa enorma stenblock?

Här har de mejslat ut ett stort block, kvar har blivit en fin soffa till nyfikna turister.