FARVÄL GREKLAND!

Korintkanalen

 För att spara 200 sjömil runt Peloponnesos, byggdes Korintkanalen mellan åren 1881 och 1893. Även för att slippa runda Kap Matapan, halvöns sydspets, fruktad för sitt stormiga hav. Det var sjöfarten från Italien till Aten som fick ta risker och en lång omväg, även om båtarna ofta drogs över Korintnäset på en stenlagd väg!  På den tiden kunde ingenjörerna inte föreställa sig hur dagens båtar skulle se ut, därför beräknades att ett segeldjup på 8 meter och en bredd på 23 meter skulle räcka för att bogsera igenom dåtidens skepp. På 30 minuter drogs fartygen den 6300 meter långa sträckan. Många spadtag har männen (slavar, krigsfångar?) tagit för att gräva den 50 meter djupa kanalen, det är nästan så att vart och ett syns på de sluttande väggarna. Turligt nog lyckades varken Tyrannen av Korinth eller Kejsar Nero gräva kanalen, då hade det kanske bara blivit en kanotled! Visst är det hissnande att stå på gångbron och se det enorma diket, men allt runtomkring förtar upplevelsen: kiosker med tingeltangel, tiggande romerbarn och flockar med aggressiva hundar.

Mykene

Det var tysken Heinrich Schliemann som upptäckte och började gräva ut Mykene, en stor bosättning, belägen på en kulle med milsvid utsikt över landskapet. Märkligt nog en bra bit in i landet, de flesta städerna skapades vid kusterna, av praktiska och ekonomiska skäl.

Schliemann, som upptäckte Troja, grävde i Mykene fram enorma gravkammare, fann den grav han trodde var Agamemnons, befälhavare för expeditionen till Troja, där den dödes ansikte var täckt med en guldmask. Forskare har sedan beräknat att den döde istället var konungen Atreus. Graven var byggd som en igloo med en taksten, som passade exakt i sista takhålet. En 9 meter lång och 120 ton tung sten ligger över ingångsporten, forskarnas gissningar har ännu inte givit något svar på hur den kom dit.

Vid Mykene finns ett museum, som måste vara en guldgruva för att inspirera keramiker! 

Ruinhögar efter den högtstående kulturen Mykene.

Så häftigt att de hade mellanschnauzer redan på mykenska tiden!

Stannade några dagar i Kiola, på norra kusten och träffade caféägaren Filippo och hans enorma Akita Inu, snäll och vänlig. Filippo tog hunden i knät och körde sin scooter upp i bergen och rastade honom  två gånger om dagen! F var mycket hjälpsam, skjutsade oss omkring och hjälpte oss få bra biljetter till färjan för hemfarten. Bra rabatt om man var över 60 år!

Vackra hotell, alldeles på stranden, stod tomma och vandaliserade. 

Den ekonomiska kraschen har drabbat många.

Proffsig gatukonst såg vi överallt.

En kväll när vi var ute och gick träffade vi en hund som bodde på trottoaren! 

Han var så vänlig, så han kan inte ha gjort tjänst som vakthund.

Ibland har vägarna liksom givit sig iväg!

Dom rostade kaffe i en liten affär. Gissa om det luktade gott!

Gulle gulle-café!

Gulle gulle-bil med jordfräs!

Vatten finns överallt, men man behöver lite egna manicker!

Närmare vågskvalp i kaffet kan man inte komma!

Vi träffade på ett franskt par, som åkt Afrika runt i 2 år!

Pytteliten ökenjeep, allt sköttes utomhus.

Den här arkitekten gillar jag!

Tack och adjö!

Avslutningsresan för vintern följde norra kusten till storstaden Patra, där vi tar färjan till Venedig: 33 timmars färd, för 453 euro, med ”camping onboard”. Vi valde den smala kustvägen och hittade massor med mysiga byar, bra nattplatser och fina badvikar. Efter att ha kollat färjeläget körde vi igenom Patra och följde kusten söderut för att tillbringa sista dagen med sol och bad. Vägen slingrade i vattenbrynet, caféstolarna var nästa våta av vågskvalpet och vi fick en fin plats direkt vid en badvik. Tyvärr blev vi ”överfallna” av tiggare och prostituerade, vi förstår nu att Patra är en stad som drar till sig illegala immigranter. Grekland har fått mycket kritik för urusel behandling av asylsökanden. Vid färjeläget såg vi ett 20-tal unga män som klättrade över höga staket, vi blev varnade för att stå på mörklagda platser och husbilen blev noggrant genomsökt i jakt på immigranter som kunde ha gömt sig i bilen, för att lifta med till ett annat land.

Farväl Patra, farväl Grekland, säger Bosse.

Grekland har visat oss sin bästa sida: skönheten i bergen och stränderna, vänlighet och hjälpsamhet hos folket. Tack – vi kommer gärna tillbaka!

Tack alla ni som följt bloggen och följt oss på resan! Nu blir det full fart hem genom Europa och sommarens jobb som slussvakter på Dalslands kanal! Gå in på deras hemsida och läs min blogg , ”ingé snack – Snäcke!” den kommande sommaren!

Sista solnedgången.

Visst liknar det hötorgskonst, 

man tror inte att det är möjligt att naturen har dessa färgtoner!

50 nyanser av BLÅTT!

Hur många paradis får ett land ha?
Vi hittar hela tiden nya byar med nya badvikar med nya soltimmar!
Senaste förälskelsen är Kiveri, tvärs över bukten från gamla huvudstaden Nafplion (som är vår största stadskärlek).
Det följde det vanliga mönstret: vi åker till ett gilla-ställe, ex Nea Kiosstranden. Då säger jag:
-Men vad finns bakom NÄSTA berg, efter NÄSTA kurva? Jag tror att krukor med guldpengar ligger nånstans där framme.
Och, mycket riktigt!
DÄÄÄR! Titta, vilken underbar strand och by och plats för husbilen!
I Kiveri blev vi kvar i tio dagar. En enda husbil kom ner för en natt. Vi upptäckte bageriet, vallmona utanför kyrkan och den vindlande promenadstigen utmed havet. Nyfikna, vänliga människor kom fram och pratade, två gånger fick vi kassar med apelsiner och en tysktalande grekiska, berättade att Sverige var ett förebildsland för grekerna. Då förstod vi varför folk alltid vill skaka hand med oss!
Sommaren var kommen och hundpromenaderna fick ske förmiddag och kväll,  dagtid låg Kajsa utslagen under bilen. Som mest hade vi 28 grader i skuggan. Solstolen vid vattenbrynet och så huvudstupa i det blågröna vattnet - det är livet, det!

En by, sol, strand och sudoku - allt är fullkomligt!

Härliga promenadvägar vindlar längs havet överallt.

För den som är det minsta intresserad av nutida händelser i Grekland, rekommenderar jag Alexandra Pascalidous bok "Kaos". Som få har hon kontakter bakom kulisserna i det grekiska samhället och med välgjord källforskning, avslöjar hon hur skrämmande medvetet de styrande i Grekland i många år roffat åt sig av statens medel. Hur befolkningen levt över sina tillgångar, haft betalda jobb där de även fick mutor, hur många som haft en anställning, men inte behövt visa sig på jobbet! 

Småföretagare har inte betalat skatter till det allmänna, men kräver ändå service.

-Men, ni måste ju först betala skatt, sen kan ni få del av sjukvård och annat, sa jag till en grekisk kvinna, som är väl insatt i grekisk ekonomi.

-Nej, folket vill först ha service, sedan kan de betala skatt, skrattade hon och jag skymtade en diskussion som gått i baklås.

Prisnivån är hög i landet, ibland en bra bit över Sveriges (Bosses största förtret är den dyra Kellogs cornflakes!). Grekland är översvämmat med invandrare, billig arbetskraft från östblocket och gästarbetare från Asien vid t.ex. oliv-och apelsinskörd.

Den värsta chocken fick jag när Alexandra skrev om vad Grekland måste köpa av länderna som lånade ut pengar till dem, bland annat en stor mängd krigsmaterial! Då föll "EU-räddarna" ner från barmhärtighetens piedestal! Läste i dagens tidning att ett nytt lån på 80 miljarder kronor snart ska betalas till Grekland. Skönt - då kanske dom har råd att köpa nya brunnslock (istället för de som troligen stulits)! Det fattas sådana överallt och vad som kan hända 

om man trampar ner i ett svart hål på kvällen - huuuh!

Denna firma verkar kunna illustrera Pascalidous bok "KAOS"!

Vanlig syn med byggnation som stannat av och vrak som blivit liggande.

Turismen är den stora inkomstkällan i Grekland, naturligtvis på fastlandet och Peloponnesos, men även på många av de 2000 öarna. Nu i mitten på mars märks aktiviteterna som ska få oss att känna oss välkomna. Det fejas, målas, städas och byggs om. Den 25 mars är en av de största helgdagarna, till minne av Greklands frigörelse från Turkiet år 1821 och den dagen tycks vara startskottet för befolkningen att åka på utflykt, ta av vinterjackan och äta på restaurang.

De öde stränderna fylls och om en månad kan vi kanske inte lika lätt parkera en husbil 

och övernatta var som helst.

Dags att spänna upp solskyddet på restaurangen.

Fiskrestauranger finns det många. 

Du betalar per kilo, kan vara 300-500 kr/kilot!

Februari är karnevalsmånad, mars är våren här!

Restaurangerna gör allt för att vara originella

-vem vill inte sitta i baksätet på en VW?!

Läcker stolklädsel på ett ungdomsfik.

Grekerna har rykte om sig att vara Europas sämsta bilförare. Vi instämmer!

De har troligtvis inga bilskolor, utan löser utbildningen på annat vis!

Helt onödigt med Varning för kurv-skyltar, 

det är ju kurvor precis överallt!

Vi passerar många ljuvliga gräddbakelse-kyrkor.

Enkelt och ekonomiskt - samma ritning till alla.

En natt, när jag gick ut för att rasta Kajsa, blev jag stående vid piren och stirrade häpet:

hade ett kryssningsfartyg ankrat i den lilla byn Monemvasia?

Nej, det visade sig vara en motorseglare, 11 m bred och 50 m lång, som man kunde hyra med besättning och allt! En säkerhetsvakt gick på kajen och talade oavbrutet i mobilen. 

Det var nog prominenta gäster ombord!

Annat är det med vanligt folks båtar.

Här behövs en skyddsängel för att komma ombord!

Tro inte att ni måste avstå från köttbullar, bara för att ni övervintrar i Grekland!

Lidl har valt Södergården som leverantör.

Alla som älskar blått

-räck upp en hand!

Grattis! Gratis grill!

TIPS! För husbilsgillare: gå in på www.nomadliv.se! En härlig hemsida, där du kan prenumerera på tidningen Nomadliv, som kommer ut med sitt första nummer i mars! I tidningen hittar du den roligaste krönika jag någonsin skrivit: Husbilsyoga!

Det är karnevalstider i medelhavsländerna! Det droppar helgdagar
och vi har inte en aning om vad grekerna firar, men rätt som det är,
så har affärerna stängt. Häromdagen fick jag oplanerat baka bröd
i Omnia-ugnen (världens åttonde underverk) på gasspisen.
Hade B inte fått sitt frukostbröd - ja, då hade inte jag velat vara
i närheten! Det bästa med hembakat är att jag kan smuggla in
en massa nyttigheter i brödet, så att hans magsystem  får något
rejält att jobba med. Annat det än baguetterna på vetemjöl och vatten!

Festyran började med att folket här i Neapoli samlades på strandpromenaden, utklädda skolungdomar spelade för glatta livet i en charmig musikkår.

Gatuhundarna flydde, för att strax krypa fram igen när grillarna tändes. En enkel musikanläggning sköttes av tre äldre herrar, repertoaren var den vanliga sorgsna, men medryckande Zorba-stilen.
När grillspetten, souvlakin, var färdiggrillade tog alla för sig. När vi upptäckte att det var gratis, blev det många varv kring grillarna!

Folk började dansa: barn, gamla, flickor och äldre män, som trots stela ben visade hur det skulle gå till. 

Röken från grillarna svepte in ringar med dansande, saftflaskor langades och täckjackor knäpptes upp. En sagolikt gemytlig stämning spreds ut över havet, vidare ut bland bergen.

Karnevalen fortsatte helgen därpå. Alla var utklädda, barn och vuxna. Musikkåren spelade. Strandcaféerna, som nyligen burit ut dynor och kuddar i de inbjudande sofforna var överfulla med kaffe-och vattendrickande gäster, ballonger small, ungar grät och tonåringstjejerna gjorde sitt bästa för att verka ointresserade av just den där killen som är så himla läcker!

Visst är vi gärna med och inviger sommarmöblerna!

Uppstoppade figurer pryder stan.

Tillvaron i Neapoli är perfekt: vi står fritt både öster och väster om stan. Alldeles vid stranden och vid vattenkranar. På bägge sidor löper grusvägar längs havet, perfekt för Kajsa-promenader. På västra sidan har jag en härlig badvik, vi kan sitta i solstolarna utan att störa någon, polisen åker förbi och vinkar. Ibland står vi på torget, med wifi, två fina grönsaksbutiker och 20 caféer.

På fm är det härligt att gå österut....

...och kvällstid passerar vi hamnen och en flock gäss....

....och ibland tar jag cykeln ut till en udde med en vacker kyrka.

Peter, en svensk kille som bor här i husbil sedan flera år, kommer och hälsar på ibland. 

Hans hund, Wovi, hittehund från Turkiet, åker gärna med på scootern!

Härligast är förstås att sitta i solen och läsa på iPaden. 

Men det går inte utan att skugga skärmen med en handduk.

Kajsa gillar också skuggan bäst!

Bor man i en fin villa på bergssluttningen, 

så tar man 4-hjulingen ner till stan och handlar.

Höns till salu!

Hönsen är väl, som jag förstår, de enda djur i Grekland som har ett gott liv. 

De går alltid ute på markerna och sprätter.

Ständigt hängande utanför, när husse kör gatlopp fram och tillbaka.

Konsten att tukta ett träd, så att man får skugga över sin mc!

Varför köpa en dyr cykelkorg, när man kan halvera en plastdunk?!

Inte för att jag sett några åsnor i stan,

men det kanske är tvåbenta, bilburna dom menar?