Snötäckta bergstoppar, blommande joddlarbalkonger och hisnande vyer. Varje kilometer föranleder utropen: Titta där! Titta här! Vägen över Landeck, som vi valt, har bitvis smala, kurviga vägar utan räcken, så det är på vippen att jag ber att få kliva av. Men - vart skulle jag då ta vägen?
Vid de värsta stupen låtsas jag att en blommande äng breder ut sig, precis vid dikeskanten och nåja, det hjälper lite grann.
Stackars Hannibals elefanter som strävade över bergen, det var sannerligen en främmande miljö för dem. De åsnestigar som fanns då, var nog inte så mycket att sätta breda elefantfötter på.
Det känns ändå skönt när landskapet börjar plana ut och vi kan ta en bensträckare vid den uppdämda sjön, med en dränkt kyrka, där bara tornet sticker upp. Där borde någon högre ansvarig ha gjort ett underverk och flyttat kyrkan innan vattenmassorna kom.
Vackert, vackert att åka genom alplandskapen!
Undrar hur många som dyker ner för att delta i gudstjänsten?
Vore inte Hannibals elefanter värda en staty?
En glaskonstnär visar trädgårdsprydnader.
När vi i sakta mak åker söderut, via Bolzano, Verona, Venedig, till Italiens östkust, har dammluckorna i himlen behagat öppna sig och vissa dagar får vi mycket regn. När vi kör igenom en liten stad får vi framför oss se en smal, grå pelare som släpar efter marken och sträcker sig högt upp i molnen. Den rör sig snabbt åt vänster och Bosse förklarar:
-Det är en tromb! Här kan inget hända. Det är bara farligt att komma i vägen för den.
Emellanåt njuter vi av 25-gradig temperatur och river fram solstolarna och bara lapar. Att få kasta sig i böljorna är underbart! Vid hälen på den italienska stöveln ligger Alberobello, området där trullihusen (smurfhus skulle nog vi vilja kalla dem) sticker upp som svampar ur marken på ett flera kvadratkilometer stort område. Det var en egen, avgränsad folkgrupp, som bosatt sig här för länge sedan och byggde husen genom att bara stapla skifferstenar som fanns i
Slingan är en tromb, som vandrar över marken.
Så här såg de ursprungliga trullihusen ut: staplade stenar utan bindemedel.
Så har fina är de idag: allt för turisterna!
Så svängde vi ner för att följa strandlinjen "under stövelsulan". Vackra stränder, vackert väder.
Jag återsåg min gamla, italienska förälskelsen: Piaggion! Hur ska jag kunna frakta hem ett ex?
På denna kust fiskar man med stora håvar som är fästade vid en hävstång i en ställning som ser mycket fallfärdig ut. Nästan som om Lars Wilks har varit framme och snott ihop något av drivved.
Gammal kärlek rostar aldrig (hoppas jag)!
Har fiskarna lärt sig byggmetoder av Lars Wilks?
Storslagen staty (med drag av Hjalmar Branting) i en liten hamn.
Skönt att ha stort matförråd. Då kan man stanna länge på ett fint ställe.
Den här sidan av garaget (lastutrymmet) kallar jag Matkällaren.
Så var det dags att svänga in i centrala stövelspetsen, till Gun från Åmål. Hon och jag var med i samma scoutpatrull, Hjorten, men som vuxna har vi inte setts så ofta. Gun har bott i Polistena i 50 år och sköter sin farm med odlingar av oliver, frukt och grönsaker. Hon håller just på att färdigställa ett hus, högt uppe på en bergsrygg, där man kan bo, äta, simma i poolen och vandra i trädgården och i olivlundar. Ett perfekt ställe för vila, att ha en kurs eller planering, fest för att fira e. dyl. Enda gången pulsen stiger oroväckande, är när vi åker med Gun upp till gården. Smalt, kurvigt och med en fart som är ovan för åmålsbor! Att tuta i svängarna är nödvändigt, när sikten bara är några meter.
Gun och Bosse beundrar utsikten.
Gun har sinne för båda byggnation och trädgård.
Gården ligger vackert på ett högt berg.
I matsalen finns det gamla murverket synligt. Byggarna ville lägga puts över för att få vita väggar.
De visste inget om vår vurm för tegelväggar! Allt är så genuint och smakfullt.
I trädgården har Gun låtit plantera många märkliga växter: här en bomullsbuske.
Efter en härlig helg med Gun, sätter vi fart mot Messinasundet.
De som har anlag för svindel, torde använda ögonbindel!
En kort färjetur och 500 kronor fattigare,
kan vi nu betrakta Italien från rätt sida - från Sicilien!
Vi åker direkt till Giardini Naxos och tar in på husbilscamping.
Dags att pusta ut och varva ner efter 5 veckors färd genom Europa.
