Visar inlägg med etikett ställplats. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett ställplats. Visa alla inlägg

tisdag 3 december 2013

RENA, RAMA GREKISKAN!

I guideböcker har jag läst att grekerna är ett folk som gärna bistår med hjälp, utan att vänta sig något i gengäld. Det fick vi erfara i kväll.
På dagarna står vi förstås vid någon strand, men inför natten kör vi till bebyggda områden med belysning. Idag for vi till en grusplan utanför veterinären, som vi ska besöka i morgon. Alldeles intill ligger en verkstad. På kvällen knackade en man på dörren.
-Säg att hunden är sjuk och att vi.... började jag viska bakom ryggen på B, som öppnade. Van att bli bortkörd, van vid husbilsförbud.
Mannen pratade och viftade och visade att vi kunde ställa oss vid verkstaden istället. Planare, lugnare och tystare! När vi körde upp på asfalten, gick han in och tände ljuset i lokalen - för vår trygghet! Vi satt länge och tårögda över denna omtänksamhet! Vi har köpt med klistermärken med en dalahäst på. Han ska få en sådan i morgon!
                                     
Stranden på dagen.....

                                   
                               .....men bland hus och ljus när solen går ner!

Vi fick nys om att en penningstark, "galen" tysk hade byggt en riddarborg  vid havet! Måste ses! Vi snirklade dit via "grönsaksvägar", som jag kallar leriga stigar som används mellan växthus och olivodlingar. Vi såg den på långt håll, ofattbart! Ni vet hur grekisk bebyggelse ser ut: låg, vitmålad, tegeltak. Här fanns hela pojkdrömmen! Riddare, vindbryggor och massor med torn. Det enda som fattades var en trängtande jungfru! Inte nog med detta: bredvid borgen låg en murad häst! Så stor att det rymdes en 2-rummare inuti kroppen! Veckans upplevelse!




Växlande väderlek - nu har vi helt klart för oss vad det uttrycket innebär!
Hetta, ljumma bad, stekande sol avlöses av en vecka med skyfall, evighetslånga och hamrande åskväder. Vi läste i guideboken att Peloponnesos har en mycket regnig vinter, 
men ... det fixar vi när vi kommer dit, tänkte vi. Är nog inte så farligt. Positivt tänkande bara!
Vi spelar spel, bakar bröd, läser Alice Munro, äter gott för att hålla de regntunga skyarna borta. Men, det är inte förrän vi hör om vinter, snö och bister kyla i Sverige, som vi kan njuta oss igenom de strilande dagarna. Här låter de naturen ta hand om regnvattnet. Så blir det floder av vägarna också!
Brunt vatten istället för asfalt.

Det är något fel på det grekiska språket. Rättare sagt med bokstäverna! Felet ligger i att de inte ser ut som våra. Det går inte ens för en fantasifull människa att gissa sig till vad de ska föreställa.
Därför har vi inte lärt oss grekiska än (var tror ni uttrycket: "rena grekiskan", kommer ifrån?), vi väntar tills dom tagit sitt förnuft tillfånga och börjar använda våra bokstäver. Jag behövde två dagar för att träna in ordet havregryn, som jag sedan med lätt nonchalans uttalade så perfekt att biträdet begrep direkt. Hon hämtade påsen och höll sedan en kvarts föreläsning om allt man kunde använda grynen till. Tyvärr kunde man inte koka gröt på dom, sa hon, fast jag påstod det.
Sekund heter på grekiska: dhefterålleptå (om man skriver det som det uttalas). Att hålla reda på var betoningen ska ligga blir övermäktigt, nån gång måste man ju andas! Att JA på det hellenska språket heter NE, ligger ju bara i linje med detta! Förstår ni nu vad jag menar?!

Har på facebook förstått att alla i hemlandet firar advent med samtliga tillbehör. Blev lycklig idag, när vi under en stadspromenad fick se en grekisk adventsstjärna!  Passar bra att tillönska er en skön advent, fast vi inte har varken pepparkakor eller blinkande ljusslinga. Men, det har väl ni!

Uttala det här om ni kan!

fredag 17 februari 2012

Alko-träsket!

Vi har haft stormbyar och nederbörd med hagel stora som nötter. Jag lägger skulden på vädersajten yr.no, som lovat strålande solsken och värme. Men, det är klart, innan instrumenten i Norge har hunnit mäta hela vägen hit och rapportera tillbaka, så har vindarna vänt. Kanske dom skulle anställa någon som kan läsa i aborrfenor eller kaffesump?! Min sömn blir störd av haglens oväsen på taket och det går åt dubbelt så mycket anti age-creme på morgonen innan jag vågar frukostera med B. Idag, däremot, vaknade vi till strålande solsken och ansiktsuttrycket är återställt och fårorna borta!
Äntligen kom solen och vi flyttade ut med sudoku och kaffe!


Vi befinner oss nu i staden Marsala (arab:marsa al Allah, Allahs hamn) på västkusten, världsberömd för sitt dessertvin. Det är guidning och gratis dricka överallt, men vi aktar oss för alko-träsket. (Det räcker att vi har ett alko-chassi, husbilsfolk vet vad vi menar!) De största vinproducenterna, Florio och Pellegrino, bygger på tradition från 1700-talet, då det starka, tjockflytande vinet först framställdes. Napoleon beställde en jättelast med detta vin 1798, efter slaget vid Abukir. Det kan man kalla "segerns sötma"!        Fin p-plats vid strandpromenaden, med gratis service-station för husbilar.


Marsalavin från Pellegrino.


Dags för Karneval! Utklädda barn syns överallt.

Den man som lyckades ena landet Italien, som sedan årtusenden varit slitet i stycken av otaliga krigsfolk, var nationalhjälten Garibaldi. Med röd skjorta som stridssignal och med endast ettusen frivilliga män med hemmagjorda vapen, lyckades han slå sig fram till Rom och överlämna Sicilien och Neapel till kungadömet. En bedrift som norditalienarna än idag gnisslar tänder över. De vill bli kvitt de fattiga och penningkrävande sydlänningarna. Garibaldi landsteg i Marsala den 11 maj 1860 och till minne har man byggt det absolut fulaste monument jag skådat, jag tänker inte ens visa det på bild!
Kvällsvy in mot hamnen i Marsala. I bakgrunden ön Favignana.
Moderiktigt klädd för stadsrundan.

När vädret inte inbjuder till stadspromenader åker vi ut till småbyar vid kusten, tar på oss alla ytterkläder vi har och går långpromenader på stränderna. Ofta får vi sällskap med någon hund, som är satt att vakta en vinterstängd restaurang e.dyl. och tar en paus genom att följa med oss.
Kikar ut genom fönstret och ooppss!, där kommer en skock får
och travar disciplinerat mot dagens betesplats.
Hamnar och blå fiskebåtar var man än kommer.
Ja, inte går det att jämföra med slussarna på Dalslands kanal!


Visst är det kul när byggarna har fantasi!


Kastade mig mot framrutan för att hinna få bild
på en stolpartist! (till Lars!)





















      
           
På väg till fest, men ser inte helt lycklig ut.
Är det guldskorna som blir smutsiga på den leriga bygatan?



Jag har nu listat de fem bloggarna som jag vill ge utmärkelsen "Liebster blog", som jag fick av JoY:
http://annasweden.blogspot.com
http://jesssican.blogspot.com
http://femmesinfocus.blogspot.com
http://pysen73.blogspot.com
http://marmoria.blogspot.com



Vill du läsa om en "Hemlis"? Gå till http://www.mintur.se/medlemmar/paretmedhund
Vill du se 366 foton, som ska passa till 366 ord? http://lovephotolovepainting.blogspot.com
Vi kan sitta i timmar och titta på det mäktiga vågspelet. I bakgrunden syns Marsala. 












lördag 14 januari 2012

Paradiset!

Sicilien är som en rysk docka. En sådan som man plockar ur ännu en docka och ännu en.... Sicilien är för oss paradiset, en trakt är ännu ett paradis, en ort är ännu ett och nu har vi kommit till en strand, där vi upptäckt ännu ett paradis i miniatyr! I ryggen på en liten sovande by, Eraclea Minoa, reser sig vita kalkstensklippor 50 meter rakt upp. Framför byn en smal skog, sen stranden och så - det evigt rullande turkosgröna havet med silverglittrande diamanter av solstrålar. Här står vi parkerade vid en restaurang av hög klass, pizzorna är vad vi drömmer att italienska pizzor ska vara, fikat på verandan gör tiden flytande. Bredvid oss står en monstertruck med ett trevligt tyskt par med hund. De tipsar oss om sina favoritplatser, bland annat varma källor uppe i vildmarken! Nästa mål!

Högt uppe vid utgrävningen efter grekiska bosättningar från 700 f Kr, ser man paradisstranden
med de vita klipporna i ryggen.
Pizzorna är himmelska!
Vi förundras ofta över italienarnas mattider. Siestan delar upp dagen helt annorlunda än vad vi är vana vid. En onsdagskväll, när vi satt på restaurangen, dukades ett långt bord upp för ett barnkalas. Massor med ballonger och en stor 5:a, visade att någon fyllde 5 år. Klockan åtta/halv nio vällde barn och vuxna in, finklädda och med presenter i vackra kassar. Sen pågick kalaset i flera timmar! En vardagskväll!

Dukning för 5-årskalas kl 21 en onsdagskväll!
                            I närheten ligger ett stort arkeologiskt område.Tror sjutton det att grekerna ville bo här redan 700 f Kr - dom visste vad livskvalité var! Får och getter finns överallt, stora, vita hundar (maremma?) vaktar djuren. När vi först såg de vita klipporna, hoppade vi ut för att fota, i en inhägnad fanns får, getter och tre hundar, som såg allt annat än vänliga ut! De följde oss med blicken, när vi gick fram mot stupet och fick svindel av att titta ner. När vi vände oss om, stod de ett par meter från oss och siktade in sig på Kajsa! De hade smitit ut ur hagen - oohh, stupet bakom, två farliga hundar framför....reagera fort...! Jag vrålade åt dom att försvinna, skrek och viftade.. dom backade...tackolov... Vi drev dom framför oss med ilskna röster och nästan grät av lättnad när vi var inne i bilen, helskinnade.

Vita kalkstensklippor. Består av krossade, pressade musselskal, om jag har förstått det rätt!
Skönt så länge hunden låg BAKOM staketet!
Stora fårhjordar är en vanlig syn på sluttningarna. Massor med söta lamm.
Vi trodde först att det var sanddyner, men det är berg!
Märkliga, veckade bergsryggar.
En kväll kom fyra polis/vakt-liknande killar i två bilar ner till stranden. De knackade på och frågade om vi hade hund. -Si, sa vi. -Dokumente, sa killen bistert. Jag letade efter senaste gömstället för viktiga papper. B pratade med dom under tiden. De påstod att vi haft Kajsa lös och att det var förbjudet. Överallt springer lösa hundar, sa B. Ja, men utländska hundar får inte vara lösa, påstod vaktkillen. B visade linan som vi alltid har på Kajsa. De muttrade något och for iväg (jag hade fortfarande inte hittat hennes pass)! Jag frågade på restaurangen angående lösa hundar och chefen sa att det inte fanns någon sådan lag. Hm.
Läs om en otrolig cyklist med blomvas! på http://www.mintur.se/medlemmar/paretmedhund
Titta in på min fotoblogg:http://lovephotolovepainting.blogspot.com, välkommen! 

En växt med bra försvar! Taggarna är som knivar.
Jag tror att det är en aloe vera-blomma (Anna?)
Märkligt med så blond modell, i ett land där de flesta kvinnor är mörkhåriga! Det är väl en syndig svenska förstås!
Söta stenar: utsätt mig inte för frestelse! Ni vet ju att det är visitering efter varje strandpromenad!














lördag 31 december 2011

Tyst avslut på 2011



Nyårsafton! Förr en afton med fest och champange, nu firad så tyst och avsides som det går. B och jag har åkt till lilla byn Palma för att Kajsa ska slippa smällare och raketer. Radion spelar för att överrösta de enstaka knallljud som når in i bilen. Country - det är bra för att täppa till hundöron!
Vi leker med våra datorer, snart ska vi steka fisk och därtill mosa potatis med smör och lingonsylt. Nästan en arbetsfri afton för kökspersonalen. Skönt! B pressar apelsinjuice och jag häver ett halvt glas rött. Ett fyrfaldigt leve för varandra och för året som ligger framför oss!

Jo, nog ska det bli mat på det nya året!

Några dagar har vi varit i San Leone, en kustby i närheten av de enorma templen, som vi ska besöka nästa vecka. Campingen där var stängd. I avsaknad av tvättmaskin, får vi vända på örngotten och använda tröjorna på avigan. Strandpromenaden är fantastisk, bred och lång, fylld med lekplatser, inline-bana och bollplaner. En km-lång soffa, planteringar och caféer förstås. Allt mynnar ut i en enorm småbåtshamn, där vi stod tillsammans med sju andra husbilsekipage. Mitt i natten fick vi flytta oss och söka lä undan stormvindar. Samtliga husbilar var italienska och ägare som vanligt: barnfamiljer! Inte en husbilspensionär har vi sett. Tvärtom mot hemma!
Åh, va vi önskar er alla ett Underbart Gott Gott Nytt År!


                               
                                       En bana för inline-och skateåkare.
                               
                                           Skönt att vila på stensofforna som följer hela strandpromenaden.
    
Amöba eller bläckfisk - bestäm själva!

Vad gjorde stadsarkitekten när mötet beslöt att bygga höghus på sand-och grusåsar??
Titta, vilka fina kakel, säger fotografen och kan inte låta bli att peka.
En sten som pollare i en murad grotta. Så skickliga murare och stenarbetare!
Varje fiskehamn har ett kapell, här modell större.
Nyfikna män när fiskebåtarna lägger till: hur stor är fångsten?
Måste vara denna växt som används till flaskborstar! (Anna, vad är detta?)
Pampig portal av vass, ingång till ett strandcafé.

fredag 23 december 2011

Snö och hagel!

Vi beslöt oss för att åka sju mil inåt landet, till Piazza Armerina. Där finns en två tusen år gammal villa, som hyste flera badanläggningar. De var dekorerade med olika motiv i mosaik, inte mindre än 3.500 kv.meter! Jag älskar mosaik (har ärvt en nedlagd kakelaffär!) och ville bl.a. absolut se motiven med kvinnor i bikini som spelade handboll. Vägen dit var vacker - böljande kullar, odlingar, grönt och skönt. Staden var gammal, med en pampig kyrka högst upp, ovanligt nog målad i stilrent blått och vitt och inte de vanliga guldsprakande, röda och murriga färgtonerna. Gränderna var trånga, bilarna släng-parkerade, svängarna 180-gradiga och efter att ha försökt att leta oss ut mot Villa Romana, har KAK beslutat att ge B medalj i 7:e storleken, för sitt enastående körsätt i barockstäder! Det berömda dasspapperet var hela tiden emellan vår bil och backspeglarna och andra bilar, husväggar, träd och vägskyltar. Vid ett tillfälle kom ett bodbiträde utrusande och skrek - vi höll på att ta med oss deras julgran, när vi försökte svänga runt ett gathörn!

Underbart vackra odlingslandskap på väg norrut.

Vi kom aldrig ut till badvillan. Tre dagar höll vi ut i Armerina: nollgradigt och blåsigt, det haglade, snöade och regnade i ett! Inte en chans att ta ut cykeln, för att på det sättet försöka hitta detta berömda UNESCO-arv. Vi stod parkerade på ett stort torg. 
Runt oss kom små lastbilar körande och bullade upp frukt och grönsaker i oändliga rader. Vi köpte kassar med apelsiner för 6 kr/kilo, jag köpte kaktusfikon och fick fingertopparna fulla av hullingar när jag skulle skala dom! Vi satt och studerade folklivet, förvånades och förfärades, undrade och pekade. Jordärtsskockor, svartrötter (?) och klementiner bars hem i överfulla kassar, en asiatisk pojke drog runt en vagn med bonzaier, en afrikan gick med en keps och tiggde pengar. Kyrkklockorna ringde, gubbarna hade sina oändliga diskussioner och lösa hundar följde trafikreglerna och överlevde ännu en dag. Jag köpte fänkål. "Finocchio", sa säljaren. "Va, pinocchio", sa jag och säljaren skakade på huvudet och skrattade. 
En kväll small ett stort fyrverkeri femtio meter från bilen, musikkåren spelade och Kajsa var hysterisk. Nej, sa vi, detta väder är ju som i Sverige. Vi drar ner till kusten igen, till solen och värmen. Det är ju ändå julafton snart, vi ska väl inte frysa!

Hela gänget KGB, Kajsa, Gunilla och Bosse önskar alla läsare God Jul och Gott Nytt År!
Läs om "MC-fantom" på http://www.mintur.se/medlemmar/paretmedhund

Dramatiska färger i åskväder.
En lärare hyfsar till en elev och får samtidigt se mig med kameran!
Vi fick inte se villan med all mosaik, men det fanns ju annat...
.
Dagen efter att någon lämnat jordelivet, klistras en annons upp  på någon central plats.  Begravningen sker samma dag.
Kvällshimlen från kyrkbacken.

Ovanlig kyrkointeriör: vitt och ljusblått.
Byggstenarna i kyrkomuren förankras med järnband.

En "villa" som racerföraren Schumacher lär ha köpt! Ligger i byn Portopalo.
Dags att ropa på Bosse: "Lunchen är serverad"!
Här har man grävt bort en massa jord, men sparat pelare där telefonstolparna står!


Vilken fräck julklapp för en cykelfantast!


Bosse och Kajsa önskar God Jul!