söndag 26 januari 2014

TVÅ GURKSKIVOR


Vi testade ett nytt grepp på denna resa till Grekland: att stå på camping en månad.
Vi valde Mani Beach på södra Peloponnesos, belägen vid en av Greklands finaste stränder.
Våra kompisar förhandlade fram ett specialpris: 13 euro per dag, inkl el och wifi.
Tre husbilar stod där sedan länge: engelsmannen David (som hade sin fru i Australien, ”vi har en jättefin relation”, det tror sjutton det, när dom aldrig träffades!), schweizaren Heinz, som hade spännande odlingar runt sin husbil och ett trevligt tyskt par. Vi och våra kompisar fördubblade beläggningen och gjorde kokerskan Stavroula glad. Hon lagade ibland grekiska rätter och alla gladdes åt att sätta sig vid dukat bord. Ena gången serverades moussaka, andra souvlaki, grillspett. När vi frågade om priset, kostade det 6 eller 7 euro, när vi betalade kostade det 1 euro till – det var en brödskiva, som alltså kostade 9 kronor! Nåväl, jag sa nej till middagen och förklarade för Stavrula att jag inte äter kött.
-Åh, madam, då ska jag göra en vegetarisk tallrik, utropade hon.
När hon serverade oss, kom hon till mig med en liten tallrik med en tomatklyfta och två gurkskivor på! När hon såg min häpna min, frågade hon om jag ville ha potatis.
-Ja tack, sa jag, för att få något i magen och fick genast två matskedar stekt potatis!
Jag betalade inte för maten!
Vegetarisk mat på grekiska + bröd à 9 kronor.

Heierdal drev med en vassbåt, men jag tänkte driva på en solstol 
och bevisa att strömmarna kommer att föra mig till Karibien!

Guden Zeus på tronen, med sin rasande vakthund Argos!

Vi lämnade campingen och följde Julian och Stina i spåren, styrde söderut mot en av landets största turistattraktioner, ön som kallas Grekland Gibraltar, där staden Monemvasia ligger.
Det 350 meter höga berget reste sig ur havet vid en jordbävning år 350 e. Kr och senare byggdes en bro över till ön och staden Monemvasia byggdes på två klipphyllor. På den övre  bodde överheten och på den nedre tjänstefolk och hantverkare. På 1400-talet bodde 50.000 människor där. Idag bebos enbart den nedre delen och har 800 invånare (enligt rykte rika italienare) och där finns ett stort antal affärer och restauranger. Staden ligger ut mot havet, strategiskt i dåtidens farled mellan Italien och Svarta havet och var självförsörjande, tack vare handel och sjöröveri! Det sistnämnda tillämpas till viss del än idag, då en vanlig pizza kostar drygt 100 kronor!

Kyrkorna är som gräddbakelser!

Här gäller det för hästarna att inte snubbla!

Åh, där dyker Greklands Gibraltar upp!
Ut mot havet, på högra sidan, ligger staden Monemvasia.

Husen smälter i den stora klippan...

...hela staden är byggd i ett sammanhängande stycke...

...charmiga gränder med bostäder och restauranger.
På den branta sluttningen utanför stadsmuren
står en vit häst! Har den spikskor?

I vattnen runt ön simmar enorma havssköldpaddor.
Var fjärde minut sticker de upp huvudena för att andas.

Kul att göra utflykter: vart tar vägen vägen?

Jo, vi hittar en fin strand med rejäl parkering.









3 kommentarer:

  1. Men jisses att hon inte skämdes att ställa fram så litet och tänka sig att ta samma belopp för det som för det andra!!??
    Den staden hade jag gärna också besökt! Så fascinerande.....speciellt hästen med spikskor! Det har jag aldrig sett!
    Harne' bra!

    SvaraRadera
  2. Så himla vackert och mysigt! Ja, jag intalar mig varje morgon att jag älskar mörkret, kylan och blåsten. Jo, snön älskar jag. Jag gillar faktiskt snöskottning. Det är bara att passa sig för ryggskott. Tidningen Nomadliv fortsätter att utvecklas och den blir såååå fin! Kramar till er från avundsjuka Bobo!

    SvaraRadera
  3. Hahaa.. Vilka äventyr! Kanske var gurkskivorna för ögonen och tomatskivan för rödare läppar! Vilka underbart frestande foton fast jag tycker synd om Kajsa som inte kan springa fri! Ja det är fruktansvärt dessa gifter som kommit in i vår vardag! Undrar sen på att det går galet för greken!!! Kram på er ;D

    SvaraRadera