lördag 14 januari 2012

Paradiset!

Sicilien är som en rysk docka. En sådan som man plockar ur ännu en docka och ännu en.... Sicilien är för oss paradiset, en trakt är ännu ett paradis, en ort är ännu ett och nu har vi kommit till en strand, där vi upptäckt ännu ett paradis i miniatyr! I ryggen på en liten sovande by, Eraclea Minoa, reser sig vita kalkstensklippor 50 meter rakt upp. Framför byn en smal skog, sen stranden och så - det evigt rullande turkosgröna havet med silverglittrande diamanter av solstrålar. Här står vi parkerade vid en restaurang av hög klass, pizzorna är vad vi drömmer att italienska pizzor ska vara, fikat på verandan gör tiden flytande. Bredvid oss står en monstertruck med ett trevligt tyskt par med hund. De tipsar oss om sina favoritplatser, bland annat varma källor uppe i vildmarken! Nästa mål!

Högt uppe vid utgrävningen efter grekiska bosättningar från 700 f Kr, ser man paradisstranden
med de vita klipporna i ryggen.
Pizzorna är himmelska!
Vi förundras ofta över italienarnas mattider. Siestan delar upp dagen helt annorlunda än vad vi är vana vid. En onsdagskväll, när vi satt på restaurangen, dukades ett långt bord upp för ett barnkalas. Massor med ballonger och en stor 5:a, visade att någon fyllde 5 år. Klockan åtta/halv nio vällde barn och vuxna in, finklädda och med presenter i vackra kassar. Sen pågick kalaset i flera timmar! En vardagskväll!

Dukning för 5-årskalas kl 21 en onsdagskväll!
                            I närheten ligger ett stort arkeologiskt område.Tror sjutton det att grekerna ville bo här redan 700 f Kr - dom visste vad livskvalité var! Får och getter finns överallt, stora, vita hundar (maremma?) vaktar djuren. När vi först såg de vita klipporna, hoppade vi ut för att fota, i en inhägnad fanns får, getter och tre hundar, som såg allt annat än vänliga ut! De följde oss med blicken, när vi gick fram mot stupet och fick svindel av att titta ner. När vi vände oss om, stod de ett par meter från oss och siktade in sig på Kajsa! De hade smitit ut ur hagen - oohh, stupet bakom, två farliga hundar framför....reagera fort...! Jag vrålade åt dom att försvinna, skrek och viftade.. dom backade...tackolov... Vi drev dom framför oss med ilskna röster och nästan grät av lättnad när vi var inne i bilen, helskinnade.

Vita kalkstensklippor. Består av krossade, pressade musselskal, om jag har förstått det rätt!
Skönt så länge hunden låg BAKOM staketet!
Stora fårhjordar är en vanlig syn på sluttningarna. Massor med söta lamm.
Vi trodde först att det var sanddyner, men det är berg!
Märkliga, veckade bergsryggar.
En kväll kom fyra polis/vakt-liknande killar i två bilar ner till stranden. De knackade på och frågade om vi hade hund. -Si, sa vi. -Dokumente, sa killen bistert. Jag letade efter senaste gömstället för viktiga papper. B pratade med dom under tiden. De påstod att vi haft Kajsa lös och att det var förbjudet. Överallt springer lösa hundar, sa B. Ja, men utländska hundar får inte vara lösa, påstod vaktkillen. B visade linan som vi alltid har på Kajsa. De muttrade något och for iväg (jag hade fortfarande inte hittat hennes pass)! Jag frågade på restaurangen angående lösa hundar och chefen sa att det inte fanns någon sådan lag. Hm.
Läs om en otrolig cyklist med blomvas! på http://www.mintur.se/medlemmar/paretmedhund
Titta in på min fotoblogg:http://lovephotolovepainting.blogspot.com, välkommen! 

En växt med bra försvar! Taggarna är som knivar.
Jag tror att det är en aloe vera-blomma (Anna?)
Märkligt med så blond modell, i ett land där de flesta kvinnor är mörkhåriga! Det är väl en syndig svenska förstås!
Söta stenar: utsätt mig inte för frestelse! Ni vet ju att det är visitering efter varje strandpromenad!














måndag 9 januari 2012

Gräl-sjuka!

Troligen kommer jag att kamma hem en guldmedalj i klassen "Relationsdramer", vid nästa års filmfestival! Liksom discon dras till oss, attraherar vi också familjeliv i Bergmansk stil. I en by såg vi en kvinna som gallskrek bland solbadande människor och pekade ut sin man som den största buffeln på jorden. Han stod några meter därifrån med böjt huvud. Efter en halvtimme hade hon fått ur sig all galla och de gick tillsammans hem, hon före och han efter. Häromdagen hörde jag ett våldsamt skrikande utanför husbilen. Gläntade på dörren och såg ett familjedrama utspelas fem meter från oss. Folk promenerde ogenerat förbi och såg ut som att "det är så här det går till". Mannen hade hoppat ur bilen men lutade sig in och slog på sätet och fäktades med hustrun och skrek "jag, jag, jag!" Antar att hon menade att han var den skyldige. Jag filmade dramat genom dörrspringan (bra bevis i händelse av mord) och höll mig blick stilla. Hade han upptäckt mig, hade nog både jag och kamerorna krossats. Grälet höll på en evighet och till slut kröp två små barn över till framsätet och lekte mellan sina vrålande föräldrar.
 Samma eftermiddag, vid en strand (vi trodde det var paradiset) kom en tjej och en kille gående. Åskmoln låg som glorior runt deras huvuden, hon kanske hade fått honom att äta av det förbjudna äpplet? Grälet övergick i slagsmål. Vem var den skyldige? Vi åkte därifrån, helt utmattade av den italienska glöden, som flammar het både i hat och kärlek.


Husse lade bara kopplet över ryggen på hunden, som blickstilla väntade utanför affären.
Schäfern var ensam i en stor, inhägnad idrottsplan.
Han trasslade in fötterna i nätet, när han ivrigt försökte hälsa på Kajsa.
Finaste söndagströjan på!
Killen kom bärande på sin sennen-valp, som vore det en kavaj han slängt över armen!


På bloggen http://www.mintur.se/medlemmar/paretmedhund kan du läsa om vårt besök vid de fantastiska, grekiska templen och på min fotoblogg http://lovephotolovepainting.blogspot.com kan du klicka på Ängel och få veta hur det går för John Travolta, när han i framtiden knackar på hos Sankte Per!
Överallt finns det lekplatser och nöjesfält för barn. Dom sparar inte på strömmen här!
På strandpromenaden står en påve-staty. Till Allhelgona hade man hängt på massor med haklappar och kedjor med kors.
Här är den glade bagaren, uti Agrigento stad...
På lördag och söndag köper man paket med små-små bakelser för  6-7 kr/styck.  En del kan inte hålla sig tills dom kommer hem, utan börjar att smaska på vägen!
Bad att få köpa 3 par trosor, så jag kunde sy ihop dom till 1 par! Det kommer att passa perfekt!












!

lördag 31 december 2011

Tyst avslut på 2011



Nyårsafton! Förr en afton med fest och champange, nu firad så tyst och avsides som det går. B och jag har åkt till lilla byn Palma för att Kajsa ska slippa smällare och raketer. Radion spelar för att överrösta de enstaka knallljud som når in i bilen. Country - det är bra för att täppa till hundöron!
Vi leker med våra datorer, snart ska vi steka fisk och därtill mosa potatis med smör och lingonsylt. Nästan en arbetsfri afton för kökspersonalen. Skönt! B pressar apelsinjuice och jag häver ett halvt glas rött. Ett fyrfaldigt leve för varandra och för året som ligger framför oss!

Jo, nog ska det bli mat på det nya året!

Några dagar har vi varit i San Leone, en kustby i närheten av de enorma templen, som vi ska besöka nästa vecka. Campingen där var stängd. I avsaknad av tvättmaskin, får vi vända på örngotten och använda tröjorna på avigan. Strandpromenaden är fantastisk, bred och lång, fylld med lekplatser, inline-bana och bollplaner. En km-lång soffa, planteringar och caféer förstås. Allt mynnar ut i en enorm småbåtshamn, där vi stod tillsammans med sju andra husbilsekipage. Mitt i natten fick vi flytta oss och söka lä undan stormvindar. Samtliga husbilar var italienska och ägare som vanligt: barnfamiljer! Inte en husbilspensionär har vi sett. Tvärtom mot hemma!
Åh, va vi önskar er alla ett Underbart Gott Gott Nytt År!


                               
                                       En bana för inline-och skateåkare.
                               
                                           Skönt att vila på stensofforna som följer hela strandpromenaden.
    
Amöba eller bläckfisk - bestäm själva!

Vad gjorde stadsarkitekten när mötet beslöt att bygga höghus på sand-och grusåsar??
Titta, vilka fina kakel, säger fotografen och kan inte låta bli att peka.
En sten som pollare i en murad grotta. Så skickliga murare och stenarbetare!
Varje fiskehamn har ett kapell, här modell större.
Nyfikna män när fiskebåtarna lägger till: hur stor är fångsten?
Måste vara denna växt som används till flaskborstar! (Anna, vad är detta?)
Pampig portal av vass, ingång till ett strandcafé.

tisdag 27 december 2011

Saturday night fever!

Vi har en dragning till discon. Eller om det är tvärtom. Vilket som, så har vi åtskilliga gånger råkat parkera bredvid ett disco. När vi sökt nattplats, lagat middag, rastat Kajsa och berett oss på en cyberkväll, har vi inte märkt något av kommande dunkmusik och bilinvasion. Försåtligt tyst och lugnt, det har invaggat oss i förvissningen om att vi valt den perfekta sovplatsen. 
Framåt elva hör vi bilar utanför. Fler och fler. Skratt, musik, höga klackar, målbrottsröster. Vi kikar ut genom persiennen. Va? Plötsligt är 20, 30, 40 bilar parkerade runt oss. Nära, nära. Italienare är ett folk som älskar närhet. Tonårspojkar pussar varandra på båda kinderna och bilar parkeras tätt, tätt. Hemma skulle vi aldrig ställa oss en halv meter från en ensam bil på en stor parkering. Vi skulle artigt välja flera meter, precis som vi aldrig sätter oss bredvid någon på bussen, om det finns en ledig ensamplats.
Alltså tror vi att dom vill oss nånting, när dom kommer så nära. Men - aldrig har någon petat eller knackat eller bultat eller repat på husbilen. Möjligen har dom skrattat åt Kajsa, när hon tjänstgör som monster i framrutan. B är förfärad över hur ungdomarna far fram som vettvillingar, både med bil och scooter, men till deras fördel vill vi framhålla: vi har hittills inte sett en berusad ungdom här! När vi tänker på hur det ser ut på Åmåls torg en fredagkväll, är skillnaden slående!
PS. klockan 06.00 är discot slut!

Nära, nära parkerar man på Sicilien!
    
              Utsikt från frukostbordet!
Åh, därnere vill jag stå med husbilen! Men, hur kommer man dit?



I en vecka, över julen, har vi nu stått i pyttelilla byn Marina di Palma. Granne med en vattenpump, det gör B lugn. Byn har en enda gata som följer stranden, ett café, med ett sortiment som fick oss att gapa. Före jul var de höga diskarna fyllda med läckerheter. Vem skulle köpa allt detta? Jo, caféet måste ha ett gott rykte vida omkring. Den sovande byn väcktes ur sin Törnrosasömn. Bilar, folk med bakelsepaket, hundar och ungar överallt - förvandlingen var total! Jag gör förstås min plikt att hjälpa italienska ekonomin på fötter, genom att fika och välja traktens specialiteter varje dag. Man får ju offra sig!
Några hundra hus ligger och kurar i bukten vid Marina di Palma.
Nästa som hötorgskonst, men detta är verklighet!
Katten har hittat en fredad sovhylla i bergväggen
Pappa filmar bebisen, medan storasyster lockar till skratt.
Havet äter upp människans försök att behärska naturen               

Visst måste man offra sig för Italiens ekonomi?!







                                             
















En speciell symbol för Sicilien är enormt
utsmyckade kärror. De var förr arbetsredskap, dekorerade med historier om användningsområdet: att forsla spannmål, sten eller varor. Nu används de vid festlig tillfällen och finns att beskåda på museer. Häromdagen hade vi turen att få se en kärra på landsvägen. Kusken satt tätt på hästens bakdel, kanske han värmde sig under färden. Det såg så härligt ut när han satt och klappade hästen på ena skinkan när han körde.
Läs "..och därmed pasta!" på www.mintur.se/medlemmar/paretmedhund





fredag 23 december 2011

Snö och hagel!

Vi beslöt oss för att åka sju mil inåt landet, till Piazza Armerina. Där finns en två tusen år gammal villa, som hyste flera badanläggningar. De var dekorerade med olika motiv i mosaik, inte mindre än 3.500 kv.meter! Jag älskar mosaik (har ärvt en nedlagd kakelaffär!) och ville bl.a. absolut se motiven med kvinnor i bikini som spelade handboll. Vägen dit var vacker - böljande kullar, odlingar, grönt och skönt. Staden var gammal, med en pampig kyrka högst upp, ovanligt nog målad i stilrent blått och vitt och inte de vanliga guldsprakande, röda och murriga färgtonerna. Gränderna var trånga, bilarna släng-parkerade, svängarna 180-gradiga och efter att ha försökt att leta oss ut mot Villa Romana, har KAK beslutat att ge B medalj i 7:e storleken, för sitt enastående körsätt i barockstäder! Det berömda dasspapperet var hela tiden emellan vår bil och backspeglarna och andra bilar, husväggar, träd och vägskyltar. Vid ett tillfälle kom ett bodbiträde utrusande och skrek - vi höll på att ta med oss deras julgran, när vi försökte svänga runt ett gathörn!

Underbart vackra odlingslandskap på väg norrut.

Vi kom aldrig ut till badvillan. Tre dagar höll vi ut i Armerina: nollgradigt och blåsigt, det haglade, snöade och regnade i ett! Inte en chans att ta ut cykeln, för att på det sättet försöka hitta detta berömda UNESCO-arv. Vi stod parkerade på ett stort torg. 
Runt oss kom små lastbilar körande och bullade upp frukt och grönsaker i oändliga rader. Vi köpte kassar med apelsiner för 6 kr/kilo, jag köpte kaktusfikon och fick fingertopparna fulla av hullingar när jag skulle skala dom! Vi satt och studerade folklivet, förvånades och förfärades, undrade och pekade. Jordärtsskockor, svartrötter (?) och klementiner bars hem i överfulla kassar, en asiatisk pojke drog runt en vagn med bonzaier, en afrikan gick med en keps och tiggde pengar. Kyrkklockorna ringde, gubbarna hade sina oändliga diskussioner och lösa hundar följde trafikreglerna och överlevde ännu en dag. Jag köpte fänkål. "Finocchio", sa säljaren. "Va, pinocchio", sa jag och säljaren skakade på huvudet och skrattade. 
En kväll small ett stort fyrverkeri femtio meter från bilen, musikkåren spelade och Kajsa var hysterisk. Nej, sa vi, detta väder är ju som i Sverige. Vi drar ner till kusten igen, till solen och värmen. Det är ju ändå julafton snart, vi ska väl inte frysa!

Hela gänget KGB, Kajsa, Gunilla och Bosse önskar alla läsare God Jul och Gott Nytt År!
Läs om "MC-fantom" på http://www.mintur.se/medlemmar/paretmedhund

Dramatiska färger i åskväder.
En lärare hyfsar till en elev och får samtidigt se mig med kameran!
Vi fick inte se villan med all mosaik, men det fanns ju annat...
.
Dagen efter att någon lämnat jordelivet, klistras en annons upp  på någon central plats.  Begravningen sker samma dag.
Kvällshimlen från kyrkbacken.

Ovanlig kyrkointeriör: vitt och ljusblått.
Byggstenarna i kyrkomuren förankras med järnband.

En "villa" som racerföraren Schumacher lär ha köpt! Ligger i byn Portopalo.
Dags att ropa på Bosse: "Lunchen är serverad"!
Här har man grävt bort en massa jord, men sparat pelare där telefonstolparna står!


Vilken fräck julklapp för en cykelfantast!


Bosse och Kajsa önskar God Jul!