Alko-träsket!

Vi har haft stormbyar och nederbörd med hagel stora som nötter. Jag lägger skulden på vädersajten yr.no, som lovat strålande solsken och värme. Men, det är klart, innan instrumenten i Norge har hunnit mäta hela vägen hit och rapportera tillbaka, så har vindarna vänt. Kanske dom skulle anställa någon som kan läsa i aborrfenor eller kaffesump?! Min sömn blir störd av haglens oväsen på taket och det går åt dubbelt så mycket anti age-creme på morgonen innan jag vågar frukostera med B. Idag, däremot, vaknade vi till strålande solsken och ansiktsuttrycket är återställt och fårorna borta!

Äntligen kom solen och vi flyttade ut med sudoku och kaffe!

Vi befinner oss nu i staden Marsala (arab:marsa al Allah, Allahs hamn) på västkusten, världsberömd för sitt dessertvin. Det är guidning och gratis dricka överallt, men vi aktar oss för alko-träsket. (Det räcker att vi har ett alko-chassi, husbilsfolk vet vad vi menar!) De största vinproducenterna, Florio och Pellegrino, bygger på tradition från 1700-talet, då det starka, tjockflytande vinet först framställdes. Napoleon beställde en jättelast med detta vin 1798, efter slaget vid Abukir. Det kan man kalla "segerns sötma"!        Fin p-plats vid strandpromenaden, med gratis service-station för husbilar.

Marsalavin från Pellegrino.

Dags för Karneval! Utklädda barn syns överallt.

Den man som lyckades ena landet Italien, som sedan årtusenden varit slitet i stycken av otaliga krigsfolk, var nationalhjälten Garibaldi. Med röd skjorta som stridssignal och med endast ettusen frivilliga män med hemmagjorda vapen, lyckades han slå sig fram till Rom och överlämna Sicilien och Neapel till kungadömet. En bedrift som norditalienarna än idag gnisslar tänder över. De vill bli kvitt de fattiga och penningkrävande sydlänningarna. Garibaldi landsteg i Marsala den 11 maj 1860 och till minne har man byggt det absolut fulaste monument jag skådat, jag tänker inte ens visa det på bild!

Kvällsvy in mot hamnen i Marsala. I bakgrunden ön Favignana.

Moderiktigt klädd för stadsrundan.

När vädret inte inbjuder till stadspromenader åker vi ut till småbyar vid kusten, tar på oss alla ytterkläder vi har och går långpromenader på stränderna. Ofta får vi sällskap med någon hund, som är satt att vakta en vinterstängd restaurang e.dyl. och tar en paus genom att följa med oss.

Kikar ut genom fönstret och ooppss!, där kommer en skock får
och travar disciplinerat mot dagens betesplats.

Hamnar och blå fiskebåtar var man än kommer.

Ja, inte går det att jämföra med slussarna på Dalslands kanal!

Visst är det kul när byggarna har fantasi!

Kastade mig mot framrutan för att hinna få bild
på en stolpartist! (till Lars!)

      

           

På väg till fest, men ser inte helt lycklig ut.

Är det guldskorna som blir smutsiga på den leriga bygatan?

Jag har nu listat de fem bloggarna som jag vill ge utmärkelsen "Liebster blog", som jag fick av JoY:

http://annasweden.blogspot.com

http://jesssican.blogspot.com

http://femmesinfocus.blogspot.com

http://pysen73.blogspot.com

http://marmoria.blogspot.com

Vill du läsa om en "Hemlis"? Gå till http://www.mintur.se/medlemmar/paretmedhund
Vill du se 366 foton, som ska passa till 366 ord? http://lovephotolovepainting.blogspot.com

Vi kan sitta i timmar och titta på det mäktiga vågspelet. I bakgrunden syns Marsala. 

Karthago ska förstöras!

På Sicilien får man den grekiska kulturen av bara farten. Grekerna var på 700-talet f. Kr. missionärer, som genom att bygga storslagna tempel i andra länder, ville sprida makten för sina gudar. Ett område som valdes för att bygga staden Akropolis med sju magnifika byggnader, var Selinunte (döpt efter vildväxande selleri) på Siciliens västra sydkust. En enorm, 50 m hög mur, stöttar staden, som då hade 300.000 invånare. Gatorna var vinkelräta och lagda så att havsvinden skulle blåsa genom staden, enda sättet att hålla folket fria från malaria. Det fanns huvudgator med butiker, matställen, marknadsplatser, skrivstugor och templen tjänade både som gudstjänstlokaler och banker!

Utanför Akropolis fanns ett tempel, där gudinnan Demeter och andra fruktbarhetsgudinnor tillbads, troligen  i samband med begravningar. Och ännu en km bort finns det bäst bevarade templet, medan resterna av två byggnader ligger som ett stort plockepinn över markerna. Man är säker på att det är jordbävningar som raserat de templen.

Det underbart vackra, mest välbevarade templet med 46 pelare.
Yttermåttet är 114x54 meter - det är väl en fotbollsplan?

B leker Atlas och hjälper till med renoveringen av templen.

Bara rester återstår av det stolta Akropolis, där tre tempel låg i sutteräng ner mot havet.

Astrid vilar sig vid den enorma mur, som stöttade stadens östra kant.

I nuvarande Tunisien, fanns Karthago, grundat år 814 f.Kr. av feniciska drottningen Dido, som flydde hit när hennes makthungrige bror, Pygmalion, dödat hennes man. Fenicierna var ett mäktigt folk, som med sina handelsfartyg behärskade västra delen av Medelhavet. De behövde ha tillgång till välbelägna hamnar och skövlade vilt, när  de hittade lämpliga platser. Karthago hade flera kända krigare, bl a Hannibal med elefanterna. Rom och Karthago var i ständiga krig med varandra och det var Roms ledare, Cato d.ä. som avslutade alla tal med: "för övrigt anser jag att Karthago ska förstöras." År 409 f Kr anföll karthagerna Selinunte och utrotade befolkningen där. Akropolis lämnades åt sitt öde och täcktes med sand och växtlighet och först på 1900-talet började utgrävningarna av denna enorma, grekiska bosättning.

Hajen 3?

Inte nog med att de högg ut exakt runda, koniska stenblock,  de högg ett hål, som skulle passa till en tapp
och mellan pelarbitarnas ytor kunde man knappt få in ett smörpapper!

Vildselleri

Här har man med enkla verktyg, mejslat ut ett runt och koniskt format stenblock.

 En mil från Selinunte ligger Cave di Cusa, stenbrottet där man hämtade allt byggmaterial till templen. En lång rygg med kalksten, sysselsatte dåtida ingenjörer och tusentals slavar, som med enkla verktyg, på plats högg ut och formade pelare och andra detaljer. Hur de klarade att ta ut stycken ur bergväggarna och sedan forma dem till koniska bitar, som sedan skulle passa exakt på byggplatserna - det är något som vi inte kan fatta! Bitarna, som ligger spridda på ett stort område, är bearbetade i olika stadier, när de lämnades och alla som arbetade där flydde hals över huvud undan karthagerna.

Hur klarade man att överhuvudtaget, flytta och frakta dessa enorma stenblock?

Här har de mejslat ut ett stort block, kvar har blivit en fin soffa till nyfikna turister.

Spa och jordbävning

Att gå in på ett kafé här, betyder att man möts av en eller flera väggtäckande tv-skärmar. I de flesta fall visas fotbollsmatcher, ibland 4 på en gång! Jag kikar då och då för att få en glimt av Zlatan, han leder skytteligan här just nu! I en nyhetssändning för en vecka sedan, fick vi se hur Verona drabbats av en

jordbävning. Så kraftig att husväggar sprack och folk var skärrade.

Vi befinner oss nu i ett område med varma källor, s k Therme. Vid de flesta källor har man byggt tjusiga spahotell, men vi fick tips om ett ställe inåt landet, Belice-dalen, där man kan njuta av varmvattnet i naturen. På väg från staden Menfi, passerade vi Montevago och San Margherita, två städer som byggts upp efter en stor jordbävning år 1968. Man har lämnat ett stort område med raserade hus, som ett minnesmärke över katastrofen och tvärs igenom löper en nybyggd paradgata, belagd med vita marmorstenar. Mycket pampigt, fast vi tyckte att det var en obegriplig kombination. 

Tack vare att det kom ett "för-skalv", hann  många människor gå ur sina hus, innan det stora skalvet kom, därför överlevde nästan alla invånarna. Som i de flesta byar, finns det en ständigt rinnande brunn med fint dricksvatten. Vi fyllde våra förråd och B tvättade till och med bilen och medan vi stod där, var det en ström av människor som fyllde stora mängder plastflaskor med det klara vattnet. En stor flock med får och getter, drivna av en herde och tre vallhundar, passerade.

Ett mycket stort område med raserade hus har lämnats som det såg ut 1968.

Mellan nybyggda hus i S Margherita är ruiner lämnade som minnen.

Ett mänskligt minne efter jordbävningen.

Den nybyggda paradgatan, tvärs igenom ruinområdet. Vem ska använda den?

Många nybyggda hus har kvar väggar av raserade hus. Här ett museum över en stor författare G Tomasi di Lampedusa, som skrivit "Leoparden", Siciliens mest berömda roman.

Samling vid brunnen för att fylla plastflaskor med det fina dricksvattnet.
Det står textat på brunnsväggen att vattnet går att dricka! Acqua potabile!

Vi fortsatte vår färd ner i dalen på serpentinvägar. Det var bördigt och grönt och skyltar talade om att här var det distrikt för apelsiner, kronärtskockor och vin.

I dalens botten låg thermen. Det var mörkt när vi kom dit, belysningen lade ett magiskt sken över den stora simbassängen och de mindre, vackert utformade badkaren i natursten. Vattnet var 40 grader, det ångade över ytan. En hel del hade sökt sig dit på söndagskvällen och låg och njöt i det strömmande vattnet eller fick massage under vattenfallen. Trots att det bara var öppet en timme till, betalade jag villigt de 90 kronorna för att få njuta den stunden. B hade ont av sin inflammerade tand och avstod. Nästa dag badade jag igen och hade hela anläggningen för mig själv! Fick veta att bassängerna byggts för 40 år sedan, före dess badade man i naturliga gropar i marken. Otroligt att tänka på att det varma vattnet strömmat så lång tid, utan att sina! Det fanns en stor camping på området, men den var stängd nu. 

Ner genom Belice-dalen på vindlande serpentinvägar.
Bördig, med odlingar av vin, apelsiner och kronärtskockor.

Små hundvalpar som vill hälsa.

Route 66?

Underbara bassänger med 40-gradigt vatten mitt i djungelgrönskan.

Skönt att sitta under vattenfallen och bli masserad på ryggen!

Läs vår andra blogg om "tandvärk och ryssar" på www.mintur.se/medlemmar/paretmedhund

Vi har fått en utmärkelse för vår blogg
av JoY=Jakob och Yvonné. Tack, det är fantastiskt roligt!
blogg.http://www.joytillsammans.blogspot.com/2012/01/en-award.html
Vi ska nu skicka denna Award till 5 bloggar, med max 200 läsare, 
det ska bli ett nöje! Återkommer med den listan.

Paradiset!

Sicilien är som en rysk docka. En sådan som man plockar ur ännu en docka och ännu en.... Sicilien är för oss paradiset, en trakt är ännu ett paradis, en ort är ännu ett och nu har vi kommit till en strand, där vi upptäckt ännu ett paradis i miniatyr! I ryggen på en liten sovande by, Eraclea Minoa, reser sig vita kalkstensklippor 50 meter rakt upp. Framför byn en smal skog, sen stranden och så - det evigt rullande turkosgröna havet med silverglittrande diamanter av solstrålar. Här står vi parkerade vid en restaurang av hög klass, pizzorna är vad vi drömmer att italienska pizzor ska vara, fikat på verandan gör tiden flytande. Bredvid oss står en monstertruck med ett trevligt tyskt par med hund. De tipsar oss om sina favoritplatser, bland annat varma källor uppe i vildmarken! Nästa mål!

Högt uppe vid utgrävningen efter grekiska bosättningar från 700 f Kr, ser man paradisstranden
med de vita klipporna i ryggen.

Pizzorna är himmelska!

Vi förundras ofta över italienarnas mattider. Siestan delar upp dagen helt annorlunda än vad vi är vana vid. En onsdagskväll, när vi satt på restaurangen, dukades ett långt bord upp för ett barnkalas. Massor med ballonger och en stor 5:a, visade att någon fyllde 5 år. Klockan åtta/halv nio vällde barn och vuxna in, finklädda och med presenter i vackra kassar. Sen pågick kalaset i flera timmar! En vardagskväll!

Dukning för 5-årskalas kl 21 en onsdagskväll!

                            I närheten ligger ett stort arkeologiskt område.Tror sjutton det att grekerna ville bo här redan 700 f Kr - dom visste vad livskvalité var! Får och getter finns överallt, stora, vita hundar (maremma?) vaktar djuren. När vi först såg de vita klipporna, hoppade vi ut för att fota, i en inhägnad fanns får, getter och tre hundar, som såg allt annat än vänliga ut! De följde oss med blicken, när vi gick fram mot stupet och fick svindel av att titta ner. När vi vände oss om, stod de ett par meter från oss och siktade in sig på Kajsa! De hade smitit ut ur hagen - oohh, stupet bakom, två farliga hundar framför....reagera fort...! Jag vrålade åt dom att försvinna, skrek och viftade.. dom backade...tackolov... Vi drev dom framför oss med ilskna röster och nästan grät av lättnad när vi var inne i bilen, helskinnade.

Vita kalkstensklippor. Består av krossade, pressade musselskal, om jag har förstått det rätt!

Skönt så länge hunden låg BAKOM staketet!

Stora fårhjordar är en vanlig syn på sluttningarna. Massor med söta lamm.

Vi trodde först att det var sanddyner, men det är berg!

Märkliga, veckade bergsryggar.

En kväll kom fyra polis/vakt-liknande killar i två bilar ner till stranden. De knackade på och frågade om vi hade hund. -Si, sa vi. -Dokumente, sa killen bistert. Jag letade efter senaste gömstället för viktiga papper. B pratade med dom under tiden. De påstod att vi haft Kajsa lös och att det var förbjudet. Överallt springer lösa hundar, sa B. Ja, men utländska hundar får inte vara lösa, påstod vaktkillen. B visade linan som vi alltid har på Kajsa. De muttrade något och for iväg (jag hade fortfarande inte hittat hennes pass)! Jag frågade på restaurangen angående lösa hundar och chefen sa att det inte fanns någon sådan lag. Hm.
Läs om en otrolig cyklist med blomvas! på http://www.mintur.se/medlemmar/paretmedhund
Titta in på min fotoblogg:http://lovephotolovepainting.blogspot.com, välkommen! 

En växt med bra försvar! Taggarna är som knivar.

Jag tror att det är en aloe vera-blomma (Anna?)

Märkligt med så blond modell, i ett land där de flesta kvinnor är mörkhåriga! Det är väl en syndig svenska förstås!

Söta stenar: utsätt mig inte för frestelse! Ni vet ju att det är visitering efter varje strandpromenad!

Gräl-sjuka!

Troligen kommer jag att kamma hem en guldmedalj i klassen "Relationsdramer", vid nästa års filmfestival! Liksom discon dras till oss, attraherar vi också familjeliv i Bergmansk stil. I en by såg vi en kvinna som gallskrek bland solbadande människor och pekade ut sin man som den största buffeln på jorden. Han stod några meter därifrån med böjt huvud. Efter en halvtimme hade hon fått ur sig all galla och de gick tillsammans hem, hon före och han efter. Häromdagen hörde jag ett våldsamt skrikande utanför husbilen. Gläntade på dörren och såg ett familjedrama utspelas fem meter från oss. Folk promenerde ogenerat förbi och såg ut som att "det är så här det går till". Mannen hade hoppat ur bilen men lutade sig in och slog på sätet och fäktades med hustrun och skrek "jag, jag, jag!" Antar att hon menade att han var den skyldige. Jag filmade dramat genom dörrspringan (bra bevis i händelse av mord) och höll mig blick stilla. Hade han upptäckt mig, hade nog både jag och kamerorna krossats. Grälet höll på en evighet och till slut kröp två små barn över till framsätet och lekte mellan sina vrålande föräldrar.

 Samma eftermiddag, vid en strand (vi trodde det var paradiset) kom en tjej och en kille gående. Åskmoln låg som glorior runt deras huvuden, hon kanske hade fått honom att äta av det förbjudna äpplet? Grälet övergick i slagsmål. Vem var den skyldige? Vi åkte därifrån, helt utmattade av den italienska glöden, som flammar het både i hat och kärlek.

Husse lade bara kopplet över ryggen på hunden, som blickstilla väntade utanför affären.

Schäfern var ensam i en stor, inhägnad idrottsplan.
Han trasslade in fötterna i nätet, när han ivrigt försökte hälsa på Kajsa.

Finaste söndagströjan på!

Killen kom bärande på sin sennen-valp, som vore det en kavaj han slängt över armen!

På bloggen http://www.mintur.se/medlemmar/paretmedhund kan du läsa om vårt besök vid de fantastiska, grekiska templen och på min fotoblogg http://lovephotolovepainting.blogspot.com kan du klicka på Ängel och få veta hur det går för John Travolta, när han i framtiden knackar på hos Sankte Per!

Överallt finns det lekplatser och nöjesfält för barn. Dom sparar inte på strömmen här!

På strandpromenaden står en påve-staty. Till Allhelgona hade man hängt på massor med haklappar och kedjor med kors.

Här är den glade bagaren, uti Agrigento stad...

På lördag och söndag köper man paket med små-små bakelser för  6-7 kr/styck.  En del kan inte hålla sig tills dom kommer hem, utan börjar att smaska på vägen!

Bad att få köpa 3 par trosor, så jag kunde sy ihop dom till 1 par! Det kommer att passa perfekt!

!