Två stora: Etna och Ikea!

Den första storheten som möter den som åker längs Siciliens östkust är vulkanen Etna, en av världens största, fortfarande aktiva vulkan. 3.370 meter över havet sträcker sig den snöklädda toppen. Ibland flåsande ut en svaveldoftande andedräkt, ibland frustande ut både gnistor och bolmande rök. Otaliga gånger har Etna haft utbrott och begravt stora områden i glödande lava. Fastän tusentals människor har omkommit, fortsätter man att bygga bostäder på sluttningarna, som om senaste utbrottet var det sista. Romarna trodde att Vulcan (eldens gud) hade sin smedja i berget. Etna är 6 mil i diameter och det finns många kratrar.

Den pysande, rykande vulkanen Etna

Inte undra på att hus rasar iväg nerför branterna!

Äntligen nere vid kusten, efter körning på snirkliga bergsvägar.

Ofta ligger Etna dold i moln och dimmor, men vid klart väder är den en vacker syn!

                          
Den andra storheten på östkusten är Ikea of Sweden, strax utanför storstaden Catania. Vårt mottagande där lämnar mycket att önska. Fast jag viftade med Family-kortet och uttalade felfritt: sono svedese, hördes inga fanfarer, ingen röd matta rullades ut och det enda jag bjöds på var svenskt kaffe! Vi var 9-10 husbilar som övernattade utanför Ikea. Det var annat än på några västsvenska köpcentrum, där vi blivit både bortkörda och bötfällda! Vi gick en runda på varuhuset på kvällen, nyfiken på vad möbler och prylar skulle heta på italienska. De kära, gamla namnen fanns kvar! Billy, Klippan och Eketorp, som ljuv musik.....Vi tjuvlyssnade på hur italienarna uttalade alla svenska namn: torta, tåårrta, thooortaa, när de stod vid frysdisken och kollade prinsesstårtorna.

B kramar sitt knäcke under den enorma Ikea-masten.

Många husbilar använde Ikea som ställplats.

De hade märkt upp platser för husbilar

Gashällar och medelhavskakel - inte så svenskt.

En kille låg gömd bland gose-djuren och skrämde folk.

 Jag har aldrig sett så mycket folk på ett svenskt Ikea, som på detta i Catania. En torsdag kväll! Fredag morron var P-platsen full redan före öppningsdags. Hundratals små Fiat, oftast med 2-4 kvinnor i, kom i långa rader. Hur skulle de få med sig platta paket hem i minibilarna? Eller skulle de bara hit och äta svenskt julbord för 140 kronor? Vi handlade naturligtvis våra favoriter: B köpte 6 burkar lingonsylt för 100 kronor, jag tog en burk med världens godaste pepparrotssås och naturligtvis så slank det med ett paket Leksands knäcke!

Kära gamla Billy! Italienarna får vackert lära sig svenska!

Här sätter man babyn, medan mamma sitter på toan.

Läs om "Vindlande vulkanvägar" på www.boihusbil.blogspot.com

Smör som vattenpass.

När vi ska parkera bilen för natten, hamnar vi i en lätt dispyt. Med välformulerade och vänliga tilltal, försöker vi övertyga varandra om hur, när och varför husbilen ska placeras si eller så. -Jag vill se HAVET! har jag som första krav, men får ibland böja mig för att stirra på en långtradare eller soptunna till frukosten. -Utgångar, lätt att köra iväg, solens placering, vindens riktning, är sånt som den mer kör-och väderkunnige B framför som argument för uppställningen. Vattenpasset som visar både framåt/bakåt och sidledes jämnvikt fanns på plats på köksbänken, tills jag hävdade att "jag känner" att bilen lutar åt något håll, hur mycket än luftbubblorna visade att bilen stod helt "i våg", som det heter. Kvinnor känner sig fram här i världen och grundar de flesta livsbeslut på denna känsla. Om de istället hade handlat efter logiska tankeformuleringar, hade inte många äktenskap ingåtts eller barn avlats!

Vattenpass på köksbänken

Nu är det så att vår bil ska stå i en lätt uppförsbacke, för att den inuti ska vara helt plan. Ibland finns inga sådana backar, det verkar vara en bristvara just på Sicilien. Husbilsfolket använder då plast-ramper och kör upp ett eller flera hjul på, beroende på underlaget. Våra ligger ouppackade i ett skåp - vi ska väl komma överens och hjälpas åt... vi byter ju bara på fot-och huvudände i sängen för att slippa att stå och sova!

Sista triumferande argumentet för att jag hade rätt, när jag hävdade att bilen skulle ha stått på ett annat sätt, är när jag steker fisken på kvällskröken: -Titta nu, rinner smöret utåt/inåt/åt höger etc, vilket gör det omöjligt att få alla fileerna jämnbruna. Vägen till mannens hjärta går som bekant genom magen och - äntligen får jag gehör för mina önskemål om bostadens horisontallinje!

De pampiga barockkyrkan Santa Croce. Det tog 130 år att bygga den.

Vid färden ner genom Italien, besökte vi staden Lecce, belägen nere på stövelklacken. En gång en grekisk bosättning, senare ett centrum i romarriket och en orgie i 1600-talets barockstil. Tack vare en lättarbetad sten, pietra di lecce, kunde man frossa i utsmyckningar på byggnader. Lecce är också berömt för sina kurser i papier-maché.

Ett enormt rosettfönster med figurer utskurna i sten.

Vackra djur pryder kyrkan

Titta vad ni har förfulat kyrkan, säger en skulpterad kvinna och pekar på byggställningarna.

Pampig stadsport möter nutidens Smart-bil

Liten bil till litet "port-garage"!

Nån liten flicka med balettdrömmar, ska pressas in i skorna. 

Oj, hur ska en unge hålla sig fast i minimal sits?!

Marmor i alla ära - men inte är det väl någon lyx-säng?

Flickorna struntar i historiens vingslag.

Läckert historiehjul framför höghus

En kväll, vid ett torg, kom en ung tjej farande. Öppnade bakdörren på skåpbilen och kastade ut en massa slaktrens på gatan. 4-5 hundar dök upp, de hade väntat på hennes ankomst. Någon berättade att det var förbjudet att mata hundar så, men vi ser ofta att man lägger ut mat till vilda katter och hundar.

Oliverna skördas

 När vi kom till Italiens stövelspets, ville vi naturligtvis hälsa på Gun, en kompis från scoutpatrullen Hjorten. Uppvuxen i min hemstad Åmål, men bosatt i Polistena sedan 45 år, då hon gifte sig med en italiensk man hon träffat på ett sjukhus i London! Ödet har sina lyckliga irrvägar! Guns man lever inte längre, utan hon sköter själv det stora plantaget, där det odlas oliver, kiwi, apelsiner och grönsaker. Dessutom är hon i färd med att inreda ett "Bo på Lantgård", högt uppe på ett berg.
När vi kom, bjöd Gun på en favorit - friterade squashblommor. Jättegott!





Dagen därpå fick vi  följa med på olivskörd. Ja, vi kunde inte hjälpa till, det var ett lagarbete som tar lång tid att lära sig. Marken täcks med tunna presenningar. En traktor med gummiklädda gripklor, tar tag om stammen på olivträdet och skakar kraftigt, så både mogna och omogna oliver faller ner. Plus blad och kvistar i mängd. Kvinnor tar tag i hörnen på markdukarna och drar dem så att oliver och skräp samlas i strängar. Allt hälls över i plastbackar, som unga män tömmer i en traktorvagn. Sen släpar kvinnorna presenningarna vidare i en evig rundgång. Alla vet precis vad som gäller och ser till att inte komma för nära traktorn som snirklar sig fram mellan träden.
På branta sluttningar ligger nylonnät utspända. De är ihopsydda för hand, runt träden. Där och till de riktigt grova träden, får det sedan komma en mycket större maskin och skaka träden och kanske får man i de brantaste sluttningarna till och med göra som förr: slå på trädens grenar med stavar av mandelträd, en konst som tog flera år att lära sig. När proceduren är över, kommer en "sopmaskin" och tar vara på allt om fallit på marken. Gun hjälper sina anställda med grovjobben, det måste vara unikt i Italien att en godsägare och därtill kvinna, deltar så handgripligt i jordbruket.

Vagnen med oliverna körs sedan till en reningsanläggning, de töms i en stor tratt och går igenom en roterande nättunna, där det blåser så kraftigt att blad och grenar blåser ut och oliver och sten samlas i stora plastlådor, som körs till den egna olivpressen. Där får den pressade oljan stå i några månader innan den är klar att säljas.

-Det gör inget att omogna oliver kommer med i pressen, berättar Gun. De ger en fin smak och oljan härsknar inte så lätt. Men de ger så lite olja, så det blir ingen god ekonomi att ha för mycket omogna frukter med.

Bosse i reningsrummet, där oliverna och skräp blåses genom nättrumman i bakgrunden.

Det finns mycket småsten med i olivlådorna. Gun plockar bort dessa för hand.

 Gun älskar sina olivträd: -Dom är som konstverk, olika och personliga, säger hon och visar mig en del speciella träd. De blir så gamla och hur man än sågar ner och beskär dem, så skjuter de nya skott och bär frukt. När Gun pratar om sina olivträd, låter det som om hon pratar om sina vänner. Hon uppskattar sina odlingar till 15.000 träd, så det är en stor vänkrets!

Olivträden är konstverk, säger Gun. Olika former och olika personligheter!

En helt ihålig stam, men i högsta grad levande, med gröna skott överallt!

Och så var det slut på en lång arbetsdag!

Ekonomi och flickor

Sparmetod i Italien!

När vi slår på Play Rapport på datorn, hör vi att Italiens ekonomi behöver komma på fötter. Här behövs en klok skomakare för att halvsula den italienska stöveln! Vi har märkt ett tecken på hur man tänker lösa en del av pengaproblemen: brödlimporna urholkas. Då går bara hälften av ingredienserna åt. Man tar då förstås betalt per bröd och inte efter kilo.

I omgivningen finns också tydliga tecken i skyn på hur det står till med världsekonomin. Vid en hamn fanns massor med flaggor, Sveriges fana fladdrade hel o fin, det gulablåa tyget svällde malligt i vinden. Greklands flagga däremot, hade blåst sönder och det var bara en liten remsa blå-vitt kvar. Hoppas det inte också är en symbol för hur det gick för fotbolls-änglarna i Gbg!

Den stolta, hela, malliga blågula fanan.

Den grekiska flaggan/ekonomin - tunnsliten!

Italien är känt för sitt mode och sin design, men knappast för sin jämställdhet. Kanske av den enkla anledningen att den inte finns? Pojkar är pojkar och flickor är prinsessor. De modegalna mödrarna klär upp flickorna från det de är födda. Små tultor snubblar omkring i silverkängor med pälskant, fräcka täckjackor eller skräddarsydda ullkappor. Håret är konstfullt friserat och pryds ofta av en blomma. Hur ska tjejerna kunna hoppa o leka eller klättra i denna utstyrsel? Det går naturligtvis inte! Det är pojkarnas avdelning!

Som vuxna är kvinnorna  tvungna (det vet vi sen länge) att släpa med sig en handväska, vad dom än ska göra. Just nu ska det vara STORA väskor, som ska bäras i korta remmar över axeln. För att få dom att sitta kvar, måste man höja ena axeln. Passar ju bra eftersom det finns en fastvuxen mobil i den höjda handen! Alla, bilförare, cyklister, joggare, hundrastare m.fl. pratar oavbrutet i mobiler. Men handsfree - icke!

Vi ska väl inte kasta mobiler i glashus - förra resan spelade vi luffarschack med papper o penna, men nu tillbringar vi kvällarna med roliga appar i våra Galaxy.

Läs om vår första (och sista!) punka, på www.mintur.se/medlemmar/paretmedhund.
Om ni tycker att bloggen ibland ser ut som spagetti och köttfärssås, har satelliten dragit ner rullgardinen!

Servettmissbrukare!

Vi har alla våra egenheter. Ingrodda vanor och olater. När man som B och jag träffas "på äldre dar", finns bara en sak att göra: låta var och en vara som den är!  Det är för sent att uppfostra varandra, men några små ovanor kan ju behöva slipas bort. Inte hos en själv förstås, utan hos den andre.

Jag plockar gärna med mig tandpetare från restauranger, medan B tar en bunt servetter. Enligt mig ett grövre tilltag. "Du stjäl!" säger jag. "Det är gratis, då kan man inte stjäla", säger B. Vi har bägge varit egna företagare hela livet och vet att inget som kunderna får, är gratis. På McDonalds har vi örnögon på varandra, inte en servett eller tandpetare ska få lämna lokalen oanvänd!

Precis som nunnor, som får sin vägledning från högre ort, har jag nu därifrån fått erfara att jag ska hjälpa B att bli av med sitt servettmissbruk! Ett steg har varit att köpa stora buntar servetter på Ikea, men dom har inte den rätta dragningskraften. En stulen servett är helt enkelt skönare!

Så fort vi kommer till en ort med en lokalavdelning av ASM (Anonyma ServettMissbrukare) har B lovat att gå på ett möte. Väntar med spänning på deras avvänjningsprogram!

Trots att Ikeas servettbunt heter Fantastisk, faller den inte B i smaken.

 Just nu har vi haft några dagar med ihållande regn. Det är mysigt när regnet trummar på taket. Vi har tagit itu med röjning, sortering och pappersarbete. Höll på att skriva strumpstoppning, för det hade gjort idyllen fullständig, men nej....

En solig dag storstädar vi bilen. Åh, va vi sover gott med havsluft i täcket!

 En av mina hobbies är att brodera. De flesta blir förvånade när jag säger det. Jag broderar fritt och vilt, på det klädesplagg som råkar vara närmast. Samlar på vackra garner, knappar och tygbitar. I min sylåda råder oordning. Kaos är granne med Gud! När jag stoppar ner handen i lådan kan vad som hest hända, otroliga idéer föds, resultatet är okänt. Det kan bli himmel eller pannkaka.

En kreativ röra i sylådan. Här finns inga bestämda planer.

Fritt broderat av innehållet i "skattkistan".

Landskapet Puglia (klacken på italienska stöveln) är uppodlat med vindruvor och olivträd. Druvorna pressas till välkända viner och oliverna till jungfrulig olja. En del träd kan vara 3000 år gamla. En del tror att ett olivträd kan berätta uråldriga visdomar, för den som vill lyssna. Hur olivträdet kom till, berättar en sägen: Athena tävlade mot Poseidon om vem som kunde ge människorna det allra nyttigaste. Poseidon skapade hästen från en vattenvåg och Athena satte ner sitt finger i marken, så att ett olivträd sprang upp. Athena vann den kampen!

Finklädd söndagspromenad på sandstranden!

Pappa har två barn i knäet och sitter i framsätet! Vaddå, bilbälte?

Miljoner fåglar fyller luften. Kallelse måste ha utgått till hela södra Italien!