SICILIEN med husbil!: Oliverna skördas

När vi kom till Italiens stövelspets, ville vi naturligtvis hälsa på Gun, en kompis från scoutpatrullen Hjorten. Uppvuxen i min hemstad Åmål, men bosatt i Polistena sedan 45 år, då hon gifte sig med en italiensk man hon träffat på ett sjukhus i London! Ödet har sina lyckliga irrvägar! Guns man lever inte längre, utan hon sköter själv det stora plantaget, där det odlas oliver, kiwi, apelsiner och grönsaker. Dessutom är hon i färd med att inreda ett "Bo på Lantgård", högt uppe på ett berg.
När vi kom, bjöd Gun på en favorit - friterade squashblommor. Jättegott!

Dagen därpå fick vi följa med på olivskörd. Ja, vi kunde inte hjälpa till, det var ett lagarbete som tar lång tid att lära sig. Marken täcks med tunna presenningar. En traktor med gummiklädda gripklor, tar tag om stammen på olivträdet och skakar kraftigt, så både mogna och omogna oliver faller ner. Plus blad och kvistar i mängd. Kvinnor tar tag i hörnen på markdukarna och drar dem så att oliver och skräp samlas i strängar. Allt hälls över i plastbackar, som unga män tömmer i en traktorvagn. Sen släpar kvinnorna presenningarna vidare i en evig rundgång. Alla vet precis vad som gäller och ser till att inte komma för nära traktorn som snirklar sig fram mellan träden.
På branta sluttningar ligger nylonnät utspända. De är ihopsydda för hand, runt träden. Där och till de riktigt grova träden, får det sedan komma en mycket större maskin och skaka träden och kanske får man i de brantaste sluttningarna till och med göra som förr: slå på trädens grenar med stavar av mandelträd, en konst som tog flera år att lära sig. När proceduren är över, kommer en "sopmaskin" och tar vara på allt om fallit på marken. Gun hjälper sina anställda med grovjobben, det måste vara unikt i Italien att en godsägare och därtill kvinna, deltar så handgripligt i jordbruket.

Vagnen med oliverna körs sedan till en reningsanläggning, de töms i en stor tratt och går igenom en roterande nättunna, där det blåser så kraftigt att blad och grenar blåser ut och oliver och sten samlas i stora plastlådor, som körs till den egna olivpressen. Där får den pressade oljan stå i några månader innan den är klar att säljas.

-Det gör inget att omogna oliver kommer med i pressen, berättar Gun. De ger en fin smak och oljan härsknar inte så lätt. Men de ger så lite olja, så det blir ingen god ekonomi att ha för mycket omogna frukter med.

Bosse i reningsrummet, där oliverna och skräp blåses genom nättrumman i bakgrunden.

Det finns mycket småsten med i olivlådorna. Gun plockar bort dessa för hand.

Gun älskar sina olivträd: -Dom är som konstverk, olika och personliga, säger hon och visar mig en del speciella träd. De blir så gamla och hur man än sågar ner och beskär dem, så skjuter de nya skott och bär frukt. När Gun pratar om sina olivträd, låter det som om hon pratar om sina vänner. Hon uppskattar sina odlingar till 15.000 träd, så det är en stor vänkrets!